Från Rilpedia

Växellådan är en del av drivlinan (kraftöverföringen/transmissionen) mellan motor och drivhjul på motorfordon. Växellådor återfinns också i ett stort antal maskiner av skilda slag. Denna artikel handlar dock bara om bilars växellådor. Dess funktion är att ändra utväxling beroende på fart och kraftbehov. Detta sker vanligen med hjälp av olika kugghjulskombinationer i växellådan. Litet kugghjul mot stort minskar varvtalet (farten) men ökar dragkraften/vridmomentet och stort mot litet ökar varvtalet men med mindre dragkraft som följd. Det finns vanligen också en backväxel som växlar rotationsriktningen så att drivhjulen driver bakåt. Backen är utväxlad för låg fart och högt vridmoment, vanligen motsvarande lägsta växeln framåt.

De två huvudtyperna av växellådor i motorfordon är den manuella växellådan och den automatiska växellådan.

Växelspak är ett reglage med vilken man kan välja mellan olika växellägen i växellådan. På fordon med automatisk växellåda benämns reglaget ofta växelväljare. Växelspaken eller -väljaren är idag som regel placerad på golvet eller kardantunneln (golvväxel), eller mer ovanligt (men tidigare populärt) på rattstången (rattväxel). På senare tid har det blivit populärt med paddlar på ratten för att kunna växla upp eller ned. Växellådor som då används är sekventiella, vilket innebär att växlingen sker genom att förflytta växelspaken (eller paddeln) i samma riktning vid varje uppväxling och motsatt riktning vid nedväxling, till skillnad mot traditionella växellådor där växelspaken skall förflyttas i H-form. Skillnaden mellan en traditionell växellåda och en sekventiell växellåda består i regel endast av att länkaget (mellan gafflarna som förskjuter kugghjul och växelspaken) har ersatts av annat länkage, t ex en trumma som vid rotation förskjuter gaffel och därmed också kugghjul på önskat sätt. Denna konstruktion är egentligen bara en ersättning av länksystemet men det är användarvänligare i och med att manövrering alltid sker på samma vid alla uppväxlingar respektive nedväxlingar. Detta ger möjlighet till snabba växlingar och att det blir omöjligt att missa (hoppa över) växlar. Mera information finns i den externa länken nedan. Det finns alltid minst en växellåda per bil.

Huvudtyperna av bilväxellådor är den manuella och den automatiska växellådan.

Manuell växellåda

Den manuella växellådan består av ett kugghjulspar per växel, där utväxlingsförhållandena är fördelade i lämpliga steg för att motorns effektkurva skall kunna utnyttjas effektivt genom hela fartregistret. Beroende på fart, belastning, och liknande väljer föraren manuellt en passande växel för stunden. Eftersom växellådan är en helt mekanisk konstruktion överför den kraft oavsett om motorn går, och medger därför t ex att fordonet kan bogseras igång vid behov.

Moderna växellådor är helsynkroniserade. Synkronisering innebär att axlarnas varvtal anpassas automatiskt innan växeln läggs i. Äldre växellådor var ofta osynkroniserade, åtminstone på ettans växel, vilket krävde en viss teknik från förarens sida för att lägga i en växel.

Automatväxellåda

I automatiska växellådor passerar istället motorns kraft genom ett antal planetväxlar på rad efter varandra. Utväxlingarna ändras här genom att man låser valda delar av solhjul, planethjul, och ringdrev inbördes med hydrauliskt manövrerade friktionsband och kopplingar. Hydrauliken drivs av en pump på växellådans ingående axel, och det krävs därför att motorn är igång för att växellådan skall fungera och även smörjas korrekt. På grund av detta finns ofta restriktioner kring bogsering, och det är som regel heller inte möjligt att bogsera igång ett automatväxlat fordon.

Automatiska växellådor för större arbetsmaskiner som kan växlas under belastning, benämns ofta powershift växellåda.

Andra varianter av automatiska växellådor (eg. transmission):

CVT, även kallad Variomatic då den marknadsfördes av holländska DAF.

Externa länkar

• Beskrivning av sekventiell växellåda (obs engelskspråkig).