Från Rilpedia

Tetracykliner är en grupp av antibiotika som används mot olika bakterieinfektioner. De vanligaste preparaten är doxycyklin, tetracykliin och lymecyklin.

Tetracykliner har effekt mot de flesta bakterier som orsakar luftvägsinfektioner och är ett förstahandsval vid misstänkt lunginflammation orsakad av Mycoplasma pneumoniae och Chlamydophila pneumoniae och Chlamydophila psittaci. Det är också ett av förstahandsmedeln när en patient med sjukdomen kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) drabbas av en så kallad exacerbation. En tetracyklin kan även användas mot borreliainfektioner vid penicillinallergi. Den sexuellt överförbara sjukdomen klamydia, orsakad av Chlamydia trachomatis, behandlas också med en tetracyklin. Hudsjukdomen acne kan i vissa fall kräva antibiotika, och då är tetracykliner ett möjligt alternativ.^[1]

Tetracykliner verkar bakteriostatiskt (tillväxthämmande) genom att hämma bakteriens proteintillverkning. På grund av deras goda biotillgänglighet (bra upptag och spridning i kroppen) behöver preparatet sällan ges intravenöst (direkt i blodet). Tetracykliner skall ej ges till gravida eller till barn under åtta år eftersom medlet ansamlas i tandanlag och kan missfärga dessa^[2]

Tetracykliner är bredspektrumantibiotika och har på grund av detta överanvänts, varför en omfattande resistensutveckling har ägt rum. Resistensen är ofta plasmidmedierad (överförbar mellan bakterier) och tar sig uttryck i antingen en aktiv utpumpning (efflux) av medlet eller ett skydd i ribosomen av angreppspunkterna.^[3]

Källor

1. ↑ http://www.srga.org/ABSPEC/Raftet.htm
2. ↑ http://www.vard.vgregion.se/sv/Undersokningar--behandlingar/Lakemedel/Sjukvardsradgivningen/?CatId=22645&ChapId=22649
3. ↑ http://www.srga.org/ABSPEC/Raftet.htm