Från Rilpedia

Sveriges statskalender är en uppslagsbok som - med förebild från den franska Almanach royal, utg. sedan 1679 - utkommit årligen sedan 1737 (Hofcalendern), sedan 1813 med detta namn. Boken är uppställd efter de statliga departementens ordning och ger en översikt över den statliga förvaltningen och dess byråkrati. Åren 1816-1876 hette den Sveriges och Norges statskalender.

Den innehåller idag, i ett brett spektrum, uppgifter om ledande befattningshavare i stat, län, landsting, kommuner, myndigheter, affärsverk m.fl. Den innehåller också uppgifter om befattningshavare vid hovet, EU-organisationer, utländska beskickningar, vetenskapliga akademier, aktiebolag med statligt ägande, vissa enskilda institutioner och sammanslutningar m.m.

Sedan tryckningen av statskalendern 1905 flyttats från P.A. Norstedts tryckeri i Stockholm till Almqvist & Wiksells boktryckeri i Uppsala utgav P.A. Norstedts & söners förlag under åren 1905-13 en konkurrerande handbok, Svensk rikskalender, med ett bredare innehåll än den dåvarande statskalendern. Detta ledde till att statskalenderns innehåll vidgades och utformades efter dess mönster. Rikskalendern lades ned efter nio års utgivning.

Statskalendern utgavs t.o.m. 1973 av Vetenskapsakademien och utges sedan 1974 enligt avtal mellan staten och C E Frtizes AB, en gren av företaget Norstedts juridik AB. Utgivningen regleras av statskalenderförordningen, SFS 2001:750. Utgivningen leds av en kalenderkommitté, med ledamöter utsedda av finansdepartementet och förlaget. Myndigheter är skyldiga att årligen lämna uppgifter till statskalendern.

Till statskalendern motsvarande administrativa handböcker om statens verksamhet och tjänstemän finns i de flesta västerländska länder.

Litteratur

J.E. Almquist, "Statskalenderns historiska föregångare 1728-1823. Med bibliografisk förteckning" i: Festskrift tillägnad professor juris och filosofie doktor Nils Herlitz, 1955.

B. Sköldenberg, Sveriges statskalender (Kungl. bibliotekets utställningskatalog nr 77), 1976

O.G. Tandberg, "Bengt Sköldenberg", Svenska Dagbladet 19.12 2000, s. 21.