Från Rilpedia

Svarte skåning, ett tillnamn, som bars av en dansk släkt, närmast bördig från Skåne, inflyttad till Sverige I slutet av 1300-talet och utslocknad i början av 1500-talet.

I vapnet förde släkten en båt, vanligen försedd med drakhuvud. Dess förste i Sverige bosatte medlem var riddaren Nils Jönsson (Svarte skåning). Kort före konung Albrekts fall sändes han med en här att belägra Axvalla slott, och sedan han intagit detta, erhöll han det som förläning.

Han förenade härmed andra län, såsom Örestens, men förflyttades i början av 1400-talet till Nyköpings slott, som han sedermera behöll. Sonen Jöns Nilsson (Svarte skåning) var svenskt riksråd samt hövitsman på öresten. En tid innehade han även Akershus i Norge, då han spelade en roll vid den norska bonderesningen 1436. Dennes söner Åke Jönsson (Svarte skåning) och Ture Jönsson (Svarte skåning) var båda riksråd och lagmän, den förre i Södermanland, den senare i Västergötland.

Litteratur

• Raneke: Svenska medeltidsvapen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).