Från Rilpedia

Stångjärnshammare, äldre typ av hammare, ofta vattendriven, som användes för utsmidning av välljärn till stångjärn.

Bilden från Strömbacka bruk visar ett hjul med tre klackar och den kraftiga järnbalk som är själva hammaren. Hjulet roterar sakta, och när en av klackarna kommer emot hammaren, lyfts den. Hammarens andra ända är fäst i en led. När klacken kommer tillräckligt högt, tappar den taget om hammaren som ramlar ner i sitt ursprungsläge igen. Hammaren slår då ett kraftigt slag mot städet, i bilden en järnkudde precis bakom den stora tången. Med tången flyttade man det heta arbetsstycket till olika lägen mellan slagen för att få stångjärn av rätt form. Kraftkällan är det stora vattenröret av trä under taket, från vilket alla maskiner i smedjan tog ut kraft genom att leda av vatten till sina vattenhjul.