Från Rilpedia

Arvid Fredrik Kurck, född 1735, död 6 juni 1810 på sin egendom Jordberga i Skåne.

Friherre, En af rikets herrar, Serafimerriddare, Kammarråd, Riddare av Nordstjärneorden.

Kurck inskrevs 1751 som auskultant i Göta hovrätt, där han 1762 blev assessor. Vid riksdagen i Norrköping 1769 väckte Kurck stor uppmärksamhet för det klara och skickligt uppsatta memorial, vari han tog mössrådet i försvar och som väl närmast torde föranlett, att han, när vinden åter vändt sig till mössornas förmån, 1772 blev uppförd å riksrådsförslag. Under tiden hade han 1771 nått generalauditörs värdighet, och 1775 utnämndes han till revisionssekreterare. 1776 blev han Vasa hovrätts förste president och verkade med stor berömmelse till 1781, då han transporterades till president i Göta hovrätt.

1792 inkallades han som ledamot i Högsta domstolen, utnämndes samma år till president i Kammarkollegium, blev 1793 "en af rikets herrar" och erhöll 1797 grevlig värdighet. Eftersom han var barnlös tog han inte introduktion å riddarhuset i denna egenskap. 1801 tog han avsked ur statstjänsten. Även under det gustavianska enväldets dagar var Kurck en för moderation och självständighet samt medborgerligt sinne högt skattad riksdagsman, vilken särskildt som ledamot av 1789 års bankoutskott inlade energiskt arbete för att ena de söndrade sinnena i redligt arbete för fosterlandets välgång.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).