Försörjningsstöd
Från Rilpedia
 |
Denna text är skriven ur ett svenskt perspektiv och bör kompletteras utifrån ett globalt perspektiv. Wikipedia är ett globalt uppslagsverk. Utveckla eller komplettera gärna texten med ett globalt perspektiv. Se även diskussionssidan. |
 |
Försörjningsstöd, äldre benämning socialbidrag, innebär att alla som vistas i en kommun och som inte har pengar till mat och hyra, kan få hjälp av socialtjänsten enligt Socialtjänstlagen och varje kommuns riktlinjer. Försörjningsstödet gäller såväl svenska som utländska medborgare. Det lagrum som framför allt används vid biståndsbedömningar är 4 kap 1 § SoL (socialtjänstlagen).
Försörjningsstödet är behovsprövat och betalas ut av kommunen. En skriftlig ansökan med uppgifter om inkomster, hyreskontrakt, hyresavi m.m. behöver i regel lämnas in på socialtjänstens mottagningsenhet. Försörjningstöden beviljas/avslås efter individuell behovsprövning, vilket skiljer det från många andra bidrag (exempelvis bostadsbidrag, sjukpenning mm). Därför kan bedömningarna skilja sig mycket från kommun till kommun. Det behöver nödvändigtvis inte heller vara en mottagningsenhet som bedömer rätten till bistånd. Den eller de socialsekreterare som gör bedömningen beror på vilken organisation socialförvaltningen har, någon som alltså också skiljer sig från kommun till kommun.
För att ha rätt till försörjningsstöd måste den sökande själv aktivt göra vad den kan för att bidra till sin försörjning. Detta innebär bl.a. att om den sökande är arbetslös måste denne vara anmäld på arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete. Således är inte biståndet helt villkorslöst. I de fall en sökande kan söka andra bidrag bör han/hon göra det. Exempelvis ska föräldralediga i första hand ta ut föräldrapenning eller andra bidrag. Vid sjukdom och samtidig arbetsoförmåga måste den sökande vara sjukskriven och presentera ett läkarintyg som styrker detta. Studenter kan inte få detta bidrag, utan måste ta studielån, jobba extra, eller avsluta studierna. Även om biståndet inte beviljas förutsättningslöst så kan personer som inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande beviljas försörjningsstöd. Även i dessa fall brukar man villkora bidraget på något sätt. En missbrukare kan beviljas försörjningsstöd mot att han/hon deltar i behandling. Kommunen kan ge begränsat försörjningsstöd om villkor som att vederbörande söker arbete inte uppfylls, t.ex. lite pengar till mat om det är nödvändigt. Det bör inte finnas ren svält i Sverige.
Försörjningsstödets uppgift är att tillförsäkra sökanden är skälig levnadsnivå. Detta innebär att personen som söker har möjlighet att betala hyra, mat, kläder, med mera. Vad en skälig levnadsnivå egentligen är finns det inget generellt svar på, utan måste tolkas från fall till fall. Det kan dels handla om att - som exempel - man har ekonomiska medel till att betala medicin, men det kan också innebära att man har en bostad. Vid beräkning av nivån på försörjningsstödet använder man sig av den så kallade riksnormen.
I de fall man hos socialnämnden fått avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd, jämlikt 4 kap 1 § SoL, kan man överklaga beslutet vid länsrätten.
