Rutenien
Från Rilpedia
Namnet Rutenien (ukrainska: Русь; engelska: Ruthenia) kommer av en latiniserad variant av namnet Rus och är en benämning på områden i östra Europa som under senare medeltid befolkades av östslaviska folk. Används även som benämning på områden och furstendömen som en gång har ingått i Kievriket. På grund av kontinuerlig politisk instabilitet har begreppet Rutenien ofta fått olika betydelse beroende på av vem, varför och när det har använts. Den mest omfattande användningen av de båda namnen Rus och Rutenien har varit på ett område bestående av Ukraina och Vitryssland samt mindre delar av Ryssland, Slovakien och Polen. I vissa sammanhang har ordet också ofta felaktigt översatts som "Ryssland".
Historia
Rutenien tros från början ha varit ett område i östra Europa, utmed floden Dnepr, som runt 800-talet var befolkat av ett flertal östslaviska stammar.[1] Dess territorium växte kraftigt under 900-talet och kom att omfatta större delen av områden mellan Svarta havet och Östersjön. De vida gränserna tyder på att Rutenien inte var en etnisk, utan en politisk formation, där många etniciteter var representerade och makten var relativt decentralicerad. Folket i Rutenien kallades för rusiner eller rutener.
En successiv samhällsklassbildning under 1000-talet ledde till att Rutenien började anta en alltmer statsliknande form, där de ingående furstendömena föll under inflytandet av furstendömet Kiev. Kiev kom så småningom att dominera hela Rutenien, som då även började kallas för Kievriket (även Kievrutenien och Kievrus).[2] Kievs dominans började dock dala under 1100-talet, samtidigt som de andra rutenska furstendömena ökade sin makt och förde ofta erövringskrig mot varandra, och ibland även mot Kiev. 1132 deklarerade furstendömet Polatsk sin självständighet från Kiev. 1136 gjorde Novgorod samma sak, varpå Kievriket nu stod utan en tredjedel av sitt forna territorium. Dödsstöten för Kievriket blev Gyllene hordens invasion av Rutenien under 1237—41 som gjorde slut på Kievs dominans och nästan hela Rutenien föll under Mongolväldet. I de icke-erövrade nordvästra delarna av Rutenien, som på den tiden befolkades av både rutenska och baltiska stammar, började furstendömet Novagarodak växa sig starkt. Kärnområdet i Novagarodak var det baltiska Litva (senare Litauen), som fick en central roll i det snabbt växande riket. Här uppstod senare Storfurstendömet Litauen som mot slutet av 1300-talet omfattade större delen av Ruteniens territorium. Det rutenska språket och kulturen förblev dock dominerande i det nya riket.[3] Så småningom kom Moskvariket att bli Litauens främsta rival om det gamla rutenska området. Fursten av Moskva Ivan IV den förskräcklige hade ambitionen att förena det gamla Ruteniens folk under sig. Efter att ha erövrat några av de gamla rutenska landskapen från Litauen, tog han 1547 titeln som den första tsaren av det Ryska riket, men i sin titel kallade han sig "tsar och storfurste över hela Rutenien". Sannolikt är det i och med detta som den hädanefter mycket vanliga historiska förväxlingen av Rutenien och Ryssland har uppstått. När sedan hela Litauen hade fallit under Ryska imperiet på 1700-talet och hela det rutenska området hade införlivats i Ryssland kom ordet Rutenien ur bruk i många språk och började ibland felaktigt översättas som "Ryssland", vilket har gjort att Ruteniens historia i vissa moderna källor ibland beskrivs som Rysslands historia.
Namnet Rutenien har fortsatt att leva kvar i århundraden efter Kievrikets fall som en geografisk områdesbenämning. Landskapsnamnen Svartrutenien, Rödrutenien och Vitrutenien går att hitta på kartor från 1800-talet. Än idag fortsätter ordet att användas i någon grad om den västukrainska regionen Karpato-Ukraina, ett område som under perioden 1938-1939 var en självständig stat under namnet Karpato-Rutenien.
Referenser
- ↑ Shahmatov A., "Древнейшие судьбы Русского племени", 1919.
- ↑ Grekov, B., "Kievrus", 1953.([1])
- ↑ http://en.wikipedia.org/wiki/Ruthenian_language
