Realism (internationella relationer)
Från Rilpedia
Realismen är en teoretisk inriktning inom internationella relationer, ett delämne inom statsvetenskapen. Realismen utgår från att det finns suveräna stater som alla i grunden har samma intressen, att skydda sin stat och därmed säkra sin fortsatta existens. "Denna världsbild -ofta kallad det maktrealistiska paradigmet- tog form som en konsekvens av nationsbyggnadsprocessen i Europa, och kom först till klart uttryck i samband med westfaliska freden 1648. ... Vi kan således tala om en westfalisk era med en bestämd politisk rationalitet betingad av nationalstaten som garant för säkerhet och välstånd"[1]
Denna form av realism skapar ett internationellt politiskt system där alla aktörer agerar utifrån sina egna preferenser, vilket leder till ett anarkiskt tillstånd där, för att låna Thomas Hobbes berömda idé om "Alla krig mot alla", där det inte finns någon lag som reglerar de internationella aktörerna. Den suveränitetsprincip som vi idag tar för given är sprungen ur denna teori. Realisterna menar att statens är den centrala aktören i det internationella spelet, där NGO:s, multinationella företag och individer har en mindre betydande makt.
Den Florensfödde Machiavellis bok, Fursten, behandlar en tidig form av realism, som är på individnivå men ändå applicerbar på global nivå, där han menar att Fursten alltid måste sträva efter maximal makt för att systemet ska upprätthållas för om du som furste visar dig svag så kommer någon annan i det anarkiska systemet att ta över din makt alt. stat.
Tre huvudprinciper inom realismen sammanfattas ofta på engelska med orden "states, survival, security" (stater, överlevnad, säkerhet) för att betona hur internationella relationer handlar om stater och deras säkerhet samt hur statens egna överlevnad är den yttersta motivationen för dennes agerande.
Betydelsefulla teoretiker inom den realistiska traditionen inkluderar John Mearsheimer och Kenneth Waltz.
Realismen kritiseras ibland för att legitimera mäktigare staters dominans av mindre stater eller individer. En annan kritik menar att staternas betydelse har minskat till följd av mellan- och överstatliga regleringar och organisationer.
Se även
Fotnoter
- ↑ Hettne, Björn. Internationella relationer, Studentlitteratur, 1996.
