Josef Wenzel Radetzky von Radetz
Från Rilpedia
Johann Joseph Wenzel Anton Franz Karl Graf Radetzky von Radetz, tjeckiska Jan Josef Václav hrabě Radecký z Radče, född 2 november 1766 i Trebnitz (Třebnice) i Böhmen idag del av Sedlčany i Tjeckien, död 5 januari 1858 i Milano, var fältmarskalk, böhmisk adelsman och sedd som Österrikes mest betydelsefulla arméledare under första hälften av 1800-talet.
Radetzky inträdde 1784 som kadett vid ett kyrassiärregemente och vann 1786 officersbefordran. Som ordonnansofficer hos fältmarskalken Lacy gjorde Radetzky sina första lärospån 1788-89 i kriget mot Turkiet, Efter att 1792-95 ha kämpat vid Rhen och i Nederländerna uppsatte Radetzky 1796 i Italien en pionjärbataljon, vid vilken han blef major. 1799 blev han överste och fick efter slaget vid Marengo (1800) befäl över ett kyrassiärregemente.
1805 förde Radetzky som generalmajor en lätt kavalleribrigad i Italien. Under 1809 års fälttåg utnämndes han till fältmarskalklöjtnant och deltog i spetsen för en division vid 4:e kåren (Rosenberg) med synnerlig utmärkelse i vänstra flygelns strid vid Wagram. Han utnämndes därefter till chef för arméns generalstab och följde Schwarzenberg i denna egenskap under fälttågen 1813-15. Efter att under den följande tiden ha varit dels nästkommenderande i Ungern, dels, sedan 1821, kommendant i Olmütz ställdes Radetzky 1831 i spetsen för Österrikes italienska armé och utnämndes 1836 till fältmarskalk.
Som högstkommenderande i Italien fick han tillfälle att göra sina stora egenskaper gällande. Förutseende den annalkande stormen, riktade Radetzky hela sin uppmärksamhet på truppernas utbildning och på höjandet av deras moraliska egenskaper, varjämte han pådrev fästningsbyggandet. Då kriget 1848 utbröt, var Radetzky redo.
Fälttågen 1848 och 1849 är bevis på, vilken sans, planmässighet och skicklighet den åldrige fältmarskalken förstod att inlägga i sin krigföring. Genom segrarna vid Santa Lucia (6 maj 1848) och Curtatone (29 maj), intagandet av Vicenza (11 juni) och Palmanova (25 juni), segrarna vid Custoza (23-25 juli) och Novara (23 mars 1849) samt Venedigs betvingande var Österrikes ställning i Italien för en tid
räddad. Som generalguvernör och mili-tärbefälhafvare till 1857 i det österrikiska Italien upprätthöll han lugnet med stor stränghet.
Radetzky ligger begraven i Wetzdorf (i Nedre Österrike). I Prag restes 1858 över Radetzky en praktfull minnesvård (med statyer, modellerade av bröderna Max) och i Wien 1892 en ryttarstaty (av Zumbusch).
- Wikimedia Commons har media som rör Josef Wenzel Radetzky von Radetz
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Radetzky, 1904–1926 (Not).
