Röntgenundersökning
Från Rilpedia
Röntgenundersökning. Undersökning av kroppens benstomme eller inre organ med hjälp av röntgenstrålning. Kroppen bestrålas med röntgenstrålning varvid olika vävnadstyper i kroppen släpper igenom olika mycket strålning till en bakomliggande fotografisk film eller digital detektor. Efter framkallning framträder eventuella skador eller förändringar på röntgenfotot.
Röntgenfotot kallades tidigare också radiogram. Undersökningen har också kallats skärmbildsundersökning.
Under de senare åren har man mer och mer övergått till digitala bilder, antingen från direktdigitala detektorer eller bildplattor. Den direktdigitala detektorn sitter antingen fast i undersökningsstativet, till exempel ett bord, eller är ansluten med en kabel till den bildinsamlande datorn. Fördelen är att man får en bild presenterad mycket snabbt, inom cirka tre sekunder samt att man inte behöver bära omkring kassetter som skall "framkallas". Bildplattetekniken bygger på att man ersätter filmen med en strålningskänslig platta i en speciell sorts kassett. Kassetten kan då användas precis som man gjorde tidigare med filmkassetter och man behöver därmed inte bygga om undersökningsrummen. Troligen kommer bildplattor på sikt att helt konkurreras ut av de fasta detektorerna.
För hantering av de digitala bilderna används regelmässigt standarden DICOM.
En modern utveckling är datortomografi.
Se även
Denna artikel om medicinsk vetenskap eller humanfysiologi är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
