Från Rilpedia

Proveniensprincipen är den princip enligt vilken ett arkiv sammanhålls som en enhet och ordnas i enlighet med arkivbildarens organisation och verksamhet. Proveniensprincipen dateras vanligen till Frankrike 1841 (”le respects de fonds”). I svenskt arkivväsen infördes proveniensprincipen 1903. Man brukar tala om två dimensioner hos proveniensprincipen: yttre ordning (arkivbeståndens integritet och avgränsning) och inre ordning (respekten för ursprunglig ordning). Den första delen omtalas vanligen som ”den egentliga proveniensprincipen” – den senare brukar omtalas som strukturprincipen.

Enligt proveniensprincipen ska man bevara ett arkiv eller en samling i den ordning som arkivbildaren eller samlaren hade. Principen bygger på tanken att arkivets eller samlingens struktur innehåller nycklar till hur sammanhanget ska tolkas, eftersom den är ett resultat av hur arkivbildaren eller samlaren verkade.

Om t.ex. en myndighet lämnar över en del av sitt arkiv till Riksarkivet ska Riksarkivet alltså låta handlingarna vara kvar i den ordning som ursprungsmyndigheten lagt dem i.