Från Rilpedia

Proprietär programvara är programvara som har restriktioner (vanligtvis satta av ägaren) vad gäller att använda, modifiera eller kopiera den och alltså saknar de grundläggande friheter som finns hos fri programvara; exempelvis får man inte tillgång till källkoden, man får inte ändra i programmet, och man får inte ge bort kopior. Stängd källkod används synonymt med proprietär programvara, för program där källkoden inte är offentlig.

Det finns både tekniska och legala medel att se till att de restriktioner som finns hos proprietär programvara efterlevs. De tekniska medlen inkluderar att bara distribuera programmet som binärfil utan källkoden och även olika kopieringsskydd, medan legala medel kan vara programvarulicenser, copyright och mjukvarupatent.

Fri programvara har dock också en ägare: denne har givit användaren vissa friheter (och därmed följande skyldigheter, se tex GPL) och ser genom sin upphovsrätt till att dessa efterlevs.

Priset spelar ingen roll för om en mjukvara är fri eller proprietär; fria program kan säljas och proprietära program kan ges bort gratis som freeware. Det är också därför som Free Software Foundation använder ordet proprietär för att särskilja program vars ägare begränsar användarens frihet till skillnad från kommersiella program, vilka kan vara fria.

Säkerhetsaspekter och kvalitet

Förespråkare för proprietär programvara menar ibland att program som inte publicerar sin källkod är säkrare, då man menar att det blir svårare för crackers att hitta säkerhetshål i programmet. De kan inte analysera programmets uppbyggnad, utan måste prova sig fram.

Det är dock fullt möjligt att ett proprietärt program ofta kan ha fler säkerhetsluckor än ett program med öppen källkod. Om bara ett begränsat antal personer har tillgång till källkoden, är risken alltid större att de missar en potentiell säkerhetslucka.

Motsvarande resonemang gäller för andra kvalitetsaspekter. Proprietär programvara finansieras normalt av en kommersiell aktör med en budget, ett varumärke och en strävan efter framgång på marknaden, vilket kan anses främja kvaliteten. Kvaliteten på fri programvara bygger på programmerarnas önskan att få uppskattning genom hög kvalitet och användare som förbättrar programkoden. Dålig kvalitet på koden är uppenbar då källkoden är offentlig. Förbättringar kan också införas då de är väsentliga för en användargrupp för liten för att intressera programvaruföretaget ifråga.

Ekonomiska aspekter

Eftersom fri programvara kan delas ut gratis av vilken som helst användare medan spridning av proprietär programvara kontrolleras av upphovsrättsinnehavarna är priset på proprietär programvara i allmänhet högre. I allmänhet har programvaruföretagen också en monopolartad ställning, då användare inte utan vidare kan byta till en konkurrerande (fri eller proprietär) produkt. Detta ökar möjligheten att ta ut högre pris. Det högre priset anses av förespråkare främja utvecklingsarbete och sysselsättning och också bidra till bättre kvalitet, medan fri programvara ”förstör marknaden” och lockar konsumenterna att nöja sig med en undermålig produkt.

Tillgången till gratis programvara kan – oberoende av det mervärde som ligger i möjligheten att anpassa eller på en fri marknad låta anpassa programmet för egna behov – öka möjligheterna för konsumenter och företag att använda programvara som de inte har råd att använda till det pris det proprietära programmet kostar. Sådan användning ökar det allmänna välbefinnandet (jfr konsumentöverskott)). I normal ekonomisk teori anses det sällan önskvärt med en högre prisnivå eller kvalitetsstandard än den marknaden söker sig till, med undantag av tillfälliga underpriser (som led i strävan efter monopolställning, i samband med kriser o.s.v.).