Progressive metal
Från Rilpedia
Progressive metal, även kallad Prog metal, en komplicerad form av metal, som experimenterar väldigt mycket, bland annat med taktarter. Den räknas som hårdare än den progressiva rocken.
Precis som inom progrocken är låtarna ofta relativt långa, 15-20 minuter är ingen ovanlighet, och många grupper blandar in andra musikgenrer i musiken, till exempel jazz och klassisk musik. Texterna är ofta mycket allvarliga och komplexa och konceptalbum är vanliga, exempel på sådana album är Dream Theaters Metropolis Part 2: Scenes from a Memory, Pain of Salvations BE och Kamelots Epica från 2003 med ett så kallad uppföljar-album, The Black Halo som avslutar Epica-sagan. Musikerna är vanligtvis mycket skickliga på sina respektive instrument och låtarna innehåller ofta långa solopartier.
Historia
Progressive metal har sin rötter i 1960- och 70-talens progressiva rock med band som Yes, Rush, UK, Pink Floyd, Genesis och King Crimson. Dock uppstod inte progressive metal som en egen genre förrän under 1980-talet då band som Queensrÿche, Fates Warning och Dream Theater blandade progrocken med heavy metal inspirerade av Black Sabbath, Iron Maiden, Metallica, Deep Purple med flera. Detta resulterade i en musikgenre med samma mentalitet som progrocken, alltså en strävan efter att vara nyskapande och tänja på gränserna, men med en hårdare och mer riffbaserad ljudbild. Av svenska band inom genren idag kan nämnas Opeth, A.C.T, Evergrey, Pain of Salvation, Meshuggah, Seventh Wonder, Platitude och Wolverine.
|
|||||
