Paradise Lost (musikgrupp)

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Paradise Lost (band))

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Paradise Lost är ett brittiskt doom metal-band bildat i Halifax, England 1988. Bandet har gått från dödsmetal på debutskivan (Lost Paradise, 1990) till mörk rock med dominerande synhtinslag (Host, 1999), innan cirkeln slutits 2007 med en återgång till mörk doom-anstruken goth-metal (In Requiem, 2007).

Debutalbumet Lost Paradise gavs ut i början av 1990 och följdes upp med Gothic år 1991, ett album som innebar bandets genombrott. Detta album är allmänt betraktat som det första gothic metal albumet någonsin, och Paradise Lost ansågs som pionjärer inom genren. Tack vare en europaturné ökade antalet fans dramatiskt.

1992 gavs albumet Shades of God ut. En EP gavs ut samma år, As I Die, en livefavorit än idag. 1993 gavs Icon ut. Bandets trummis, Matt Archer fick här lämna bandet p.g.a. sjukdom och han ersattes av Lee Morris. Draconian Times som gavs ut 1995 är bandets bäst säljande skiva hittills. I och med albumet One Second, släppt 1997, lämnade bandet metal för ett mer Sisters of Mercy-liknande sound.

Host från 1999 var ytterligare ett steg ifrån det bandet tidigare hade gjort och albumet påminner en del om Depeche Modes 90-talsproduktion. Believe in Nothing släpptes 2001 och är den sämst säljande skivan. Symbol of Life, 2002, var den första skivan som gjordes i samarbete med producenten Rhys Fulber (Front Line Assembly, Fear Factory, med flera). Det näst senaste albumet Paradise Lost gavs ut 2005 och var i mångas ögon steget tillbaka till den stil bandet modifierat tio år tidigare.^{[källa behövs]} Under produktionen av Paradise Lost, även kallat PLX, så beslutade sig Lee för att lämna bandet då han inte ansåg att resten av bandet var på väg åt samma håll som honom. Han ersattes av Jeff Singer som innan hade spelat i Blaze.

I maj 2007 släpptes hyllade "In Requiem" som är en ännu tydligare återgång till det mörka och tunga sound som återfinns på albumen från i början av 1990-talet. Inslagen av ren sång och synthar återfinns dock delvis fortfarande, men i bakgrunden, från de mer mainstreamorienterade albumen som utgavs 1997-2003.