Nykvarns herrgård
Från Rilpedia
Nykvarns herrgård eller Nykvarns gård är ett svenskt gods med tidigare tillhörande bruksverksamhet i Turinge socken i Nykvarns kommun. Huvudbyggnaden är vackert belägen vid den från sjön Yngern kommande Turingeån.
På Nykvarn drevs fram till 1971 bruksrörelse med gamla anor. Ett stångjärnverk anlades redan 1590 av borgaren i Stockholm Hans Ulfsson. Bruket fick vidgade privilegier 1678 och 1699, nu avseende även mässings- och kopparsmide, och hade på 1600-talet dessutom en del manufakturverk förlagda till Sundsör vid åns utlopp i Mälaren. Under 1700-talet brann bruket ned två gånger, men rörelsen fortsattes i växlande skala ända till 1860-talet, då man i stället ändrade inriktningen till att driva pappersbruk fram till 1971.
Bland ägare till Nykvarn kan nämnas Abraham Cronström och Anders Grönberg på 1600-talet, bergsrådet J. Cederstedt (död 1730) samt majoren Alexander Tham, vilken förvärvade herrgården 1739 och som genom köp av angränsande hemman förökade egendomen. På 1780-talet kom den till släkten Leijonhufvud, och översten Sebastian Leijonhufvud lät 1802-03 kraftigt utvidga herrgårdsbyggnaden. Under förra hälften av 1800-talet var den delad mellan släkten Winckler (däribland donatorn Johan Mikael Winckler) och expeditionssekreteraren Per Ulmgren.
1901-41 tjänade herrgården som pensionat. Den inköptes därefter av dåvarande Turinge kommun och blev bland annat pensionärshem kompletterat med lokaler för viss förvaltningsverksamhet. Sedan pensionärerna på 1960-talet flyttat ut stod herrgården ett tag tom och förföll innan den inköptes av Turinge-Taxinge församling. Under arbete med att renovera huvudbyggnaden till församlingshem och pastorsexpedition antändes denna av en svetsloppa och brann ner till grunden. Den återuppfördes dock redan påföljande år med identisk exteriör men modern inredning.
Extern länk (tillika källa)
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nykvarn, 1904–1926 (Not).
