Från Rilpedia

Nell Gwynne (även stavat Gwyn och Gwynn), född 2 februari 1650, död 14 november 1687, var en brittisk skådespelerska och älskarinna till Karl II av England.

Hon var dotter till en bordellmamma och växte upp på en krog (eller "gin palace" som det kallades för på den tiden). I yngre tonåren sålde hon apelsiner utanför den berömda Drury Lane-teatern i London och avancerade sedan till komediskådespelerska på samma teater. Det var också där som Englands regent, Karl II, lade märke till henne. Hon blev kungens älskarinna och födde honom två söner. Deras förhållande varade i över sjutton år, fram till Karls död 1685.

Gwynne kom att bli älskad och beundrad av det engelska folket för sin enkelhet, slagfärdighet och skönhet. Hon kallades allmänt för "Pretty, witty Nell".

Karl II, som levde i ett olyckligt och barnlöst äktenskap, höll sig med ett stort antal älskarinnor, men samtliga tillhörde den katolska tron, något som inte var populärt bland gemene man i den tidens England och det påstås att Gwynne var den som kungen tyckte allra mest om.

Det sägs att en gång, när Gwynne åkte med häst och vagn genom Londons gator, trodde folk att det var den hatade älskarinnan Louise de Kérouaille som färdades i vagnen, och började kasta sten mot vagnen. Gwynne stack då ut huvudet genom vagnsfönstret och ropade: "Skada mig inte, kära ni! Det är ju jag, den protestantiska horan!". Folkmassan följde henne då med jubelrop hem till hennes bostad.

När Karl II låg för döden löd hans sista ord, till sin bror och efterträdare Jakob II av England: "Låt inte stackars Nell svälta".

Två år senare, vid 37 års ålder, drabbades Gwynne av ett slaganfall som gjorde henne delvis förlamad, och hon avled kort därefter.

Nell Gwynne ligger begravd i kyrkan St.Martin's-in-the Fields vid Trafalgar Square i London.