Magnuseffekten
Från Rilpedia
Magnuskraften eller Magnuseffekten är ett fysikaliskt fenomen som uppträder för roterande kroppar. Effekten innebär att en kropp som rör sig genom en fluid samtidigt som den roterar accelereras vinkelrätt mot rörelseriktningen, det vill säga rörelseriktningen "böjs av". Det är med andra ord den fysikaliska kraft som gör att bollar får så kallad skruv inom olika bollsporter.
Effekten är uppkallad efter Heinrich Gustav Magnus, en tysk kemist som i tjänst som artilleriofficer upptäckte och studerade effekten på artilleripjäser, men var känd redan av Isaac Newton. Den kan förklaras av Bernoullis princip i kombination med gränsskikt. När föremålet roterar uppstår ett övertryck på den sida som roterar mot färdriktningen, och ett undertryck uppstår på motstående sida. Därmed uppstår en kraft som accelerar föremålet.
Sedan 1930-talet har det gjorts försök att utnyttja Magnuseffekten för framdrivning av fartyg. De så kallade Flettnerfartygen har i stället för segel motordrivna roterande cylindrar, som med vindens kraft för fartyget i en riktning som beror på rotationshastighet och -riktning. Även Flettnerflygplan, med rotorer i stället för vingar har prövats.
