Från Rilpedia

Magnus Erlingsson (född 1156, död 1184) var kung över Norge, under namnet Magnus V, från 1161 och fram till sin död 1184. Magnus Erlingsson föddes förmodligen i Etne i Hordaland fylke. Hans föräldrar var Erling Skakke och Kristin Sigurdsdotter, som var dotter till Sigurd Jorsalafarare. När han kröntes till Norges konung år 1161 blev han Norges första kung. Hans far Erling tog sig titeln jarl, och hade den verkliga makten över riket.

Under Magnus Erlingssons regenttid gjorde Sverre Sigurdsson uppror och försökte komma åt tronen. Efter flera års stridigheter segrade Sverre vid slaget vid Fimreite 1184, där kung Magnus dräptes.

Detta var bara en del av det inbördeskrig som rasade i Norge mellan 1130 och 1217. Under den här perioden utkämpades flera konflikter av varierande storlek och intensitet. Anledningarna till dessa konflikter var bland annat Norges otydliga tronföljdslagar, sociala förhållanden och maktkampen mellan kyrkan och kungen. Det fanns framförallt två stridande parter. Ursprungligen omnämndes dessa under en mängd olika namn, men så småningom fick de två parterna namnen Bagler och Birkebeiner. Oftast utnämnde den part som för tillfället inte innehade makten en ung man av kunlig börd som den äkta tronföljaren, för att få en anledning till att göra uppror mot och avsätta regenten från den andra parten.