Från Rilpedia

Sankt Olofskapellet eller Sjöfararkapellet ligger i Lemböte i Lemland på Åland. Kapellet uppfördes under medeltiden och var en anhalt vid segelleden mellan Danmark och Baltikum. Platsen omnämns i farledsbeskrivningen i kung Valdemars jordebok från tiden mellan 1250 och 1300.

Lemböte hade med sitt gynsamma läge tre hamnplatser; Norrhamn, Västerhamn, och Söderhamn. Här gick sjöfararna iland för att vila eller be och kanske offra en slant för en lyckosam färd. Farleden minskade i betydelse under 1500-talet när man med större skepp började segla direkt över Östersjön. Kapellet besöktes allt mindre och övergavs med tiden. Enligt historien beslagtog Gustav Vasa en förgylld kalk som tillhörde kapellet och därefter finns inga uppgifter om kapellet.

Kapellet är orienterat i öst-västlig riktning och byggnadens dimensioner är 7x5,3 meter och har endast ett rum. Väggarna är ca 1 meter tjocka är uppförda av gråsten med visst inslag av tegel. Runt kapellet löper en stenmur. I området finns andra lämningar som har anknytning till sjöfarten bland annat sjömärken och stenkompasser. Inne i kapellet hittade man år 1840 en silverskatt med 270 medeltida silvermynt. Sydost om kapellet finns en jungfrudans som byggdes på 1930-talet. Efter att kapellet hade övergivits började förfallet men 1892 började man restaurera den förfallna ruinen. Idag fungerar kapellet åter som en gudstjänstlokal sommartid.