Anatomiska termer för läge
Från Rilpedia
Standardiserade anatomiska termer för läge används inom humananatomi och zootomi, eller mer generellt för bilateria (djur med bilateral symmetri), för att beskriva exempelvis organs position och orientering i rummet och i relation till andra delar av kroppen. Vanligen utgår man från den anatomiska grundställningen, i människans fall, den upprätta ställningen med blicken riktad framåt, armarna hängande längs med kroppen med handflatorna riktade framåt och fötterna placerade så att de vidrör varandra. Ofta används latinska eller medicinarlatinska termer.
Innehåll |
Axialskelettet
I axialskelettet hos djur (huvud, hals, bål och svans) anges riktningar längs med tre mot varandra vinkelräta plan:
Hos djur
- Djurets medianplan (medius, "i mitten") delar kroppen i två spegelvända delar. Ofta används istället sagittalplan (sagitta, "pil", sagitallis, "i pilens riktning", dvs framåt) som är orienterat parallellt med medianplanet. Om median- och sagittalplan sammanfaller, talar man om midsagittalplan.
- Djurets dorsalplan (dorsum, "rygg") är orienterat parallellt med ryggraden och vinkelrätt mot medianplanet.
- Djurets transversalplan ställs vinkelrätt mot de två andra och följer vanligen gravitationsaxeln.
Riktningar anges längs med skärningen mellan dessa plan:
- I skärningen mellan medianplan och dorsalplan, från huvudet till svansen eller stjärten, anges en riktning som kraniell (mot kraniet) eller kaudal (cauda, "svans") respektive sakral (orienterad mot korsbenet (os sacrum)). Inuti huvudet anges en riktning som rostral (rostrum, "snabel") respektive kaudal.
- I skärningen mellan medianplan och transversalplan, från ryggen till magen, anges en riktning som dorsal (dorsum, "rygg") respektive ventral (venter, "buk").
- I skärningen mellan dorsalplan och transversalplan, från vänster till höger, anges riktningar till respektive från djurets symmetriaxel. In mot mitten anges som medial och ut mot sidan som lateral (latus, "bred", "sida"). Man kan också ange något som finns på båda sidorna som kolateralt eller kalla organ placerade till höger som dexter och de till vänster som sinister.
Hos människan
Människans uppresta ställning och sättet som planen definieras på gör att planens orientering relativt underlaget är annorlunda i männsikans anatomi.
- Medianplanet delar människan i två spegelvända halvor, precis som hos djuren.
- Dorsalplanet följer fortfarande ryggraden vinkelrätt med medianplanet, men, eftersom det delar människan i en främre och en bakre del, talar man vanligen istället om ett frontalplan (frons, "panna"). Frontalplanet="Jumping Jack"-planet
- Transversalplanet, fortfarande vinkelrätt mot de två andra, delar människan i en övre och en undre del. Det kallas ibland horisontalplanet.
Riktningar i människans kropp anges följaktligen som:
- I skärningen mellan medianplan och frontalplan, från huvudet till fötterna, som kraniell respektive kaudal eller vertikal.
- I skärningen mellan medianplan och transversalplan, från ryggen till magen, som dorsal respektive ventral, frontal respektive parietal, eller sagittal. Sagittalplanet="Skidåkningsplanet"
- I skärningen mellan frontalplan och transversalplan, höger-vänster, som medial(mot mitten) respektive lateral(mot sidorna) eller transversell.
Extremiteterna
I de övre respektive nedre extremiteterna (hos människan armar och ben) anges riktningar istället vanligen relativt extremitetens rot (skuldra och höft) respektive fria ände (händerna och fötterna). En riktning mot kroppens symmetriaxel anges som proximal och en riktning mot ändorganet som distal.
Övre/främre extremiteten
I handen och underarmen, eller motsvarande delar hos djuren, används två lokala huvudriktningar:
- En riktning mot handflatan anges som palmar (palma manus, "handflata") och en riktning mot handryggen som dorsal (dorsum manus, "handrygg").
- En riktning mot lillfingrets sida anges som ulnar (ulna, "armbågsben") och en riktning mot tumsidan som radial (radius, "strålben").
Sådant som är relaterat till båda sidorna kallas radioulnart.
Nedre/bakre extremiteten
I foten och underbenet, eller motsvarande delar hos djuren, används istället:
- En riktning mot fotsulan anges som plantar (planta pedis, "fotsula"). I benet anges ett motsatt läge som proximalt och i foten som dorsal (dorsum pedis, "fotrygg").
- I foten anges ett läge mot stortåsida som tibial (tibia, "skenben") och en riktning mot lilltåns sida som fibular (fibula, "vadben") eller peroneal (peroneus, av grekiska perone, "vadben").
Relativt ytan
Organ som ligger djupt i kroppen kallas profunda och de ytligt placerade superficiella alternativt interna respektive externa. Vad gäller de inre organen avser viskeral sådant som är associerat med ett organ och parietal sådant som hör till kroppsväggen.
Termer för läge
- superior = övre, organet anges ligga ovanför något annat, som refereras till.
- inferior = nedre
- anterior = främre
- posterior = bakre
- ventralt = åt buken till
- dorsalt = åt ryggen till
- kaudalt = åt bålens nedre del till
- kraniellt = åt kraniet till
- medial = nära kroppens mittlinje
- lateral = utåt - bort från mitten
- proximal = extremitets delen mot bålen till
- distal = extremitets delen som ligger bort från bålen
- palmar = åt handflatan till
- plantar = mot fotsulan till
- dexter = höger
- sinister = vänster
- frontalsnitt = delar kroppen i en fram och en baksida från sida till sida
- horisontalsnitt = delar kroppen i en övre och en undre del
- mediansnitt = delar kroppen i en lika stor höger- och vänstersida framifrån och bakåt
- sagittalsnitt = delar kroppen i en höger- och vänstersida, sidförskjutet från medianlinjen, framifrån och bak
Termer för rörelse
Terminologi inom kinesiologi.
- flexion = böjning - runt en frontalaxel i sagittalplanet (framåt-bakåt). Exempel på flexion är knäna då man sitter ned.
- extension = sträckning - runt en frontalaxel i sagittalplanet
- abduktion = extremiteten förs ut från kroppen i frontalplanet runt en sagittal axel
- adduktion = extremiteten förs in mot kroppen i frontalplanet runt en sagittal axel
- rotation = inåt eller utåtvridning i horisontalplanet runt en vertikal axel
- palmarflexion = handen böjs mot handflatan
- plantarflexion = foten böjs mot fotsulan
- dorsalflexion = hand eller fot böjs mot hand eller fotrygg
- supination = handen vänds/ vrids uppåt eller fot vrids inåt
- pronation = handen vänds/ vrids neråt eller fot vrids utåt
- ulnarflexion = böjning av handen mot lillfingret till, i frontalplanet runt en sagittal axel
- radialflexion = böjning av handen åt tummen till, i frontalplanet runt en sagittal axel
- lateralflexion = sidoböjning i frontalplanet runt en sagittal axel
Referenser
- Motsvarande engelskspråkiga artikel den 8 december 2006
- Finn Bojsen-Møller, Rörelseapparatens anatomi, sidorna 12-13, Liber, ISBN 91-47-04884-0
