Från Rilpedia

Lögnaren är namnet på en av filosofins mest välkända paradoxer. Den utgörs av ett påstående eller ett antal påståenden som motsäger sin egen sanning - är självmotsägande. Paradoxen har blivit en av filosofins mest omdiskuterade paradoxer då den ställer teorin om sanning på sin spets.

Lögnaren har ett otal formuleringar som löper över ett eller flera påståenden. I sina enklaste formuleringar, ex. "Denna sats är falsk" eller "Jag ljuger nu" uttrycker påståendena referens till sig själv - självreferens. Påståendena "Nästa påstående är sant" och "Föregående påstående var falskt" kan vara sanna var för sig men inte i kombination. De refererar till varandra och uttrycker cirkelreferens.

En variant är Epimenides paradox: Epimenides som själv kom från Kreta sade "Kretensare ljuger alltid" - är påståendet sant ljuger han även nu och påståendet är inte sant. Det är från Epimenides ursprungliga formulering som paradoxen fått sitt namn "lögnaren".

Det är emellertid inte självreferensen eller cirkelreferensen i sig som skapar själva motsägelsen, ty ex: "Denna sats är sann" är också självrefererande men inte självmotsägande. Paradoxen får därför konsekvenser för begreppet sanning då den står i motsättning till idén att ett påstående är antingen sant eller falskt. De vanligaste förklaringarna av vad påståendet/påståendana beskriver är 1) "varken sant eller falskt", 2) "både sant och falskt" eller 3) "saknar mening".