Från Rilpedia

Översynthet eller hyperopi är det vanligaste synfelet i de befolkningar som undersökts. Man räknar med att ungefär 80 % har en lättare form av översynthet. Dock behöver de flesta inga glasögon för detta förrän i medelåldern, då linsen i ögat blir stelare med åren och inte kan ställa om mellan långt och nära håll.

Översynthet beskrivs optiskt som att ögats brytande system är för svagt i förhållande till axiallängden, det vill säga ögat är för kort eller att systemet är för svagt brytande eller en kombination av de två. Det vanligaste besvären vid måttlig eller stark översynthet är trötthet, huvudvärk och otydlig syn vid närarbete. Det kan vid stark översynthet vara svårt att uppnå full synskärpa även med bästa glaskorrektionen.

Översynthet avhjälps med konvexa linser. En översynt person iförd glasögon känns därför igen på att ögonen syns större än normalt, betraktade genom glasögonen.

Ett översynt öga har blivit lite ovalt i formen, alltså att ögongloben är för kort. Bilden bryter bakom näthinnan istället för att brytas precis på näthinnan som ett fungerande öga gör och det gör att man ser suddigt. En översynt person ser bra på långt håll men inte på nära håll. En översynt person behöver inte använda glasögon när han eller hon t.ex. tittar på TV, men behöver ha glasögon när man läser, för att då håller man ju antagligen boken nära ögonen och då bryts bilden bakom näthinnan.