Från Rilpedia

Kvantmekanisk sammanflätning eller kvantkorrelation (även engelskans entanglement används) är ett fenomen som kan påvisas inom kvantfysiken. Fenomenet innebär att om två eller fler partiklar är sammanflätade kommer ändringar av den ena av partiklarna omedelbart att medföra att egenskaperna för den andra partikeln ändras – oavsett hur långt det är mellan dem.

Ett vanligt exempel på sammanflätade partiklar är två fotoner, som på grund av hur de skapades tillsammans är spinnlösa. Om man mäter spinnet hos en av fotonerna (som var för sig inte är spinnlösa) får den andra fotonen omedelbart lika stort men motriktat spinn. I vissa avseenden kan sammanflätade partiklar anses vara en enda partikel, eftersom de kvantmekaniskt delar samma tillstånd, men denna sammanflätning bryts så snart som en del i partikelparet mäts.

Området blev först undersökt efter att Albert Einstein, Boris Podolsky och Nathan Rosen publicerade en omtalad kritisk text för att påvisa det absurda med kvantteorin (kallat Einstein–Podolsky–Rosen-paradoxen eller EPR-paradoxen)^[1]. Einstein, Podolsky och Rosen menade att den ögonblickliga kommunikationen mellan sammanflätade partiklar gick stick i stäv mot den speciella relativitetsteorin, där information som färdas snabbare än ljuset är likvärdigt med att information färdas bakåt i tiden – det vill säga tidsresor. Utifrån detta menade Einstein, Podolsky och Rosen att kvantteorin innehöll felaktigheter eller var inkomplett.

Senare arbeten av till exempel John Bell och Alain Aspect har påvisat att sammanflätning är verklighet. Den omedelbara kommunikationen mellan de två systemen kan dock inte användas för att överföra information med en hastighet högre än ljusets (i vakuum), vilket medför att det inte finns några motsättningar med speciella relativitetsteorin.

Källhänvisningar

1. ↑ A. Einstein, B. Podolsky, and N. Rosen, Can quantum-mechanical description of physical reality be considered complete? Phys. Rev. 47 777 (1935). [1]