Konstfiber
Från Rilpedia
En konstfiber är en fiber tillverkad på artificiell väg, till skillnad från naturfiber.
Innehåll |
Textila konstfibrer
Textila konstfibrer kan delas in i fyra grupper: regenatfibrer, cellulosaacetatfibrer, syntetfibrer och oorganiska fibrer. Dessa grupper utgörs i sin tur av ett stort antal fibertyper beroende på den kemiska sammansättningen. Varje typ kan i sin tur ha olika handelsnamn beroende på vem som producerat fibern och även i vilken världsdel den har producerats eller förväntas säljas.
Historik
De första textila konstfibrerna framställdes på 1800-talet. 1889 visades de första konstsilketygerna av nitratsilke på Parisutställningen. 1892 upptäcktes viskosmetoden i England. I Tyskland tillverkas 1897 kopparsilke. 1914 påbörjar tyska och italienska fabriker kortfibrig rayon under handelsnamnet cellwolle (cellull). 1924 inleds tillverkningen av acetatfibrer i England. 1938 lanseras de första syntetfibrerna, Nylon i USA och Perlon i Tyskland. 1941 presenterades Terylene i England och Dacron i USA. 1948 presenterades akrylfibern Orlon i USA och den fabriksmässiga tillverkningen av denna inleds 1953. Under 1950-talet accelererade nylanseringarna snabbt i antal. Omkring 1970 var 40% av de textila fibrerna konstfibrer.
Tillverkning
Något förenklat kan konstfibrers tillverkning beskrivas i tre etapper: Spinnlösning, spinning och efterbehandling.
Spinnlösning
Hur spinnlösningen framställs varierar beroende på vilken grupp fibern tillhör. Regenatfibrer tillverkas av naturfibrer som som behandlas så att de enskilda cellerna upplöses till molekyler. Cellulosaacetatfibrer består av cellulosa från exempelvis bomullsavfall som löses i ättiksyra så att en ny kemisk förening bildas. Syntetfibrer står kemiskt sett nära plasterna. En spinnlösning av för syntetfibrer tillverkas av råvaror som kol, vatten och syre vilka syntetiseras (sammanfogas) till långa molekylkedjor, en process som kallas polymerisation. Därefter smälts eller löses denna polymer till en spinnlösning. Glasfibrer tillverkas av smält glasmassa och gummitrådar tillverkas av en lösning av naturgummi i olika kemikalier.
Spinning
Vid spinningen pressas spinnlösningen genom små hål i spinndysor så att fibersträngar uppstår. Dysornas hål kan variera i storlek och i form, vilket ger fibrer med olika egenskaper. Vid våtspinning, vilket är en metod som används bland annat för framställning av rayon används ett fällningsbad som gör att lösningen stelnar och bildar fasta fibrer. Vid torrspinning, vilket är en metod som används bland annat för framställning av acetat, avdunstar lösningsmedlet i kontakt med varm luft. Vid smältspinning, vilket är en metod som används bland annat för framställning av polyester, stelnar de varma fibersträngarna i kontakt med kall luft.
Efterbehandling
Beroende på vilken fiber det rör sig om finns det olika former av efterbehandlingar. En vanlig efterbehandling är att fibern sträcks för att molekylerna ska lägga sig parallellt vilket ökar fiberns styrka.
Fiberlängd
Teoretiskt sett kan man framställa i det närmaste ändlösa konstfibrer. Långa, heldragna fibrer av detta slag kallas filament. De har, främst tidigare, betecknats med -silke, exempelvis rayonsilke. Kortfibriga material framställs genom att de långa fibrerna skärs av och sedan spinns till tråd på samma sätt som naturfibrer. Dessa fibrer kallas för stapelfibrer och har, främst tidigare, även betecknats med -ull, exempelvis rayonull.
Lista över textila konstfibrer
- Konstfibrer
- regenatfibrer
- cellulosa
- cellulosaacetat
- övriga regenererade fibrer
- syntetiska fibrer
- oorganiska fibrer
- regenatfibrer
Se även
Källor
- Henrikson-Abelin, Kerstin, 1971, Textil - veta, köpa, vårda ISBN 91-7026-366-3
