Kentumspråk
Från Rilpedia
Kentumspråk kallas den gren av de indoeuropeiska språken som urskiljdes vid delningen med satemspråken. Gruppen innefattar germanska, keltiska, hellenska (grekiska), italiska och tochariska språk.
Distinktionen bygger på vissa karakteristiska ljudskillnadsmönster, där [k] i vissa indoeuropeiska familjer motsvaras av [s] i andra, varigenom man tänker sig en gemensam ljudförändring och därmed ett gemensamt äldre språkstadium för satemspråken, som de då inte längre delade med kentumspråken. Den vanligaste rekonstruktionen av det urindoeuropeiska ljudsystemet postulerar tre serier av velara klusiler, varav den labiovelara i typfallet bevarats i kentumspråk (under det att palatovelarerna uppgått i de ofärgade velarerna).
"Satem" är avestiska för hundra och "centum" är det latinska ordet (i klassisk latin uttalades bokstaven c [k] även framför e, i och y). De germanska språken är kentumspråk, men här har initiala [k] genom en senare ljudförändring (Grimms lag) övergått till [h], som i det svenska ordet hundra, vilket är släkt med sina motsvarigheter i sanskrit och latin.
Distinktionen mellan kentumspråk och satemspråk har ifrågasatts under 1900-talet, särskilt sedan de tochariska språken upptäcktes. Dessa ses snarast som kentumspråk men har också drag av satemspråk.
