Från Rilpedia

Josefina Wettergrund, född Lundberg den 2 september 1830 i Karlshamn^[1], död 1903, var en svensk författare och poet. Hon var känd under namnen fru Wettergrund och pseudonymen Lea. Hon var en mycket känd och populär författare under 1800-talet.

Lundberg växte upp i Ronneby, där hon arbetade som lärare innan hon gifte sig med tulltjänstemannen Wettergrund och med honom flyttade till Kalmar. Hon berömdes för att kunna skildra människonaturens "uselhet, lumpenhet, småaktighet, samt haltlösheten af det guld, som hos dem ofta glimmar" på ett humoristiskt sätt.

Från 1847-48 utgav hon "skaldestycken och smånoveller", bland annat "Småbitar af Lea". Våren 1863 var hon i Stockholm, där hon träffade sina beundrare på en litterär middag på "värdshuset Blå Porten å Kongl. Djurgården" . Hon beskrevs då som en person man "ej kunde annat än vinna vid att lära kännas på närmare håll; ty hon är, i sanning, ett både i yttre och inre måtto rikt begåfvadt fruntimmer".

Källor

1. ↑ Warburg, Karl, s. 690 i Ur Svenska sången, 1883, Stockholm.

• Schöldström, Birger har i en nekrolog beskrivit Leas liv och gärning i Svea folkkalender s. 229, 1904.
• På Projekt Runeberg finns en biografi om "Lea" Josefina Wettergrund.