Från Rilpedia

Joaquín Antonio Balaguer Ricardo (1 september 1906 – 14 juli 2002) var Dominikanska republikens president i två omgångar under en dryg trettioårsperiod. Han var diktatorn Rafael Trujillo's skyddsling och blev anklagad för valfusk och för att ha trakasserat medlemmar av oppositionen.

Balaguer föddes i Dominikanska republiken med en Peuerto Ricansk far och en dominikansk mor. Balaguer studerade juridik på Sorbonne-universitetet och återvände sedan till Dominikanska republiken och började 1930 arbeta för den sittande diktatorn Trujillo. Efter att Trujillo blivit lönnmördad 1961, flydde Balaguer till USA. 1963 störtades Juan Bosch's vänsterorienterade regering i en militärkupp, men två år senare revolterade militärofficerer mot juntan för att försöka återinsätta Bosch. USAs president Lyndon B. Johnson grep in och skickade trupper på 20 000 man för att slå ner upproret. 1966 blev Balaguer president, med USAs stöd. Han styrde landet till 1978 då han förlorade valet till Antonio Guzmán Fernández, ledare av Dominikanska Revolutionspartiet.

1986 fick Balaguer åter styret över landet. Han satt denna gång vid makten till 1996, då han motvilligt fick avgå på grund av kontroverserna kring hans återval 1994. År 2000 ställde han upp i valet ännu en gång men förlorade med 24,6% av rösterna. Han förblev dock en faktor i Dominikanska Republikens politik fram till sin död 2002. Han dog av hjärtproblem och var i slutet av sitt liv även blind. Han överlevdes av en syster, men var aldrig gift och dog dessutom barnlös.