Ksitigarbha
Från Rilpedia
Kṣitigarbha, på japanska känd som Jizō (地蔵) och på kinesiska som Dizang (地藏 Dìzàng), är en av mahayanabuddhismens mest kända och populära bodhisattvor.
Kṣitigarbha ska ha avlagt bodhisattvalöftet att inte "bli buddha förrän alla helveten är tomma" vilket gjort honom förknippad med underjorden och de avlidna. Hans namn med kinesiska tecken är en förkortning av sanskritorden ksiti (jord; dadi 大地 ) och garbha (livmoder; zang 蔵).
Berättelsen om Kṣitigarbha återifinns i den på 600-talet av Śikṣānanda (实叉难陀) från sanskrit till kinesiska översatta sutran Dizang pusa benyuan jing (地藏菩萨本愿经, 'Sutran om bodhisattvan Kṣitigarbhas fundamentala löfte'), som är skriven i form av en föreläsning av Buddha till sin mor, drottning Māyā i vilken Buddha prisar Kṣitigarbha för dennes osjälviska löfte. Sutran återfinns i den trettonde volymen av den buddhistiska kanon (大藏經, Dà zàng jīng).
I Japan är Kṣitigarbha en vanligt förekommande gestalt som tros vaka över barn, framför allt barn som avlidit före sina föräldrar, och statyer av honom är vanliga vid begravningsplatser. Han tros också hjälpa till vid barnafödslar.
