Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

Green Day
Green Days spelning i Massachusetts under deras världsturné 2005.
Information
Bakgrund	Mall:Landsdata USA Rodeo, East Bay, Kalifornien
Genre(r)	Punk revival, Arenarock
Aktiva år	1987 -
Skivbolag	Lookout! Records Reprise Records
Inspirerad av	Stiff Little Fingers The Clash The Ramones
Relaterade band	Foxboro Hot Tubs The Network (Ej officiellt) Pinhead Gunpowder The Frustrators
Webbplats	greenday.com
Medlemmar
Billie Joe Armstrong Mike Dirnt Tré Cool
Tidigare medlemmar
John Kiffmeyer

Green Day är ett amerikanskt punk revivalband bildat i Kalifornien 1987. Då under namnet Sweet Children. Bandet består av Billie Joe Armstrong (sång, gitarr), Mike Dirnt (bas), och Tré Cool (trummor). Sedan deras sjätte album Warning har Jason White spelat gitarr och Jason Freese spelat keyboard med bandet, men de räknas inte som officiella medlemmar. Green Days succé har influerat och jämnat väg för oräkneliga av dagens punkinspirerade band.

De fick sitt stora genombrott internationellt 1994 med skivan Dookie. Singeln Longview blev genombrottslåten, även om singeln Basket Case blev den största succén. Dookie är inte bara bandets bäst sålda album hittils, utan även det bäst säljande punkalbumet någonsin^[1] och har sålts i över 15 miljoner exemplar sedan den släpptes. ^[2]

Deras näst bäst säljande album American Idiot, 2004, togs emot bra av såväl kritikerna som publiken. Det har sålt 14 miljoner skivor världen över^[3] och 2005 vann bandet två Grammy Awards för "Bästa Rockalbum" och "Record of the Year". På MTV Video Music Awards var de nominerade till åtta priser, och vann sju av dem. De vann även två priser på MTV Europe Music Awards samma år i kategorierna "Bästa Rock" och "Bästa Album".

Green Day har sålt över 85 miljoner album, varav 30 miljoner i USA, vilket gör dem till det största punk/rockbandet någonsin.^[4]

2006 startade Green Day ett samarbete med miljöorganisationen NRDC.

Bandet spelade 2006 in röstspår till den tecknade filmen Live Freaky! Die Freaky! där Billie Joe gör rösten till Charles Manson. Filmen handlade om morden som Charles genomförde.

Innehåll 1 Historia 1.1 1,039/Smoothed Out Slappy Hours och Kerplunk 1.2 Dookie 1.3 Insomniac och Nimrod 1.4 Warning: och International Superhits! 1.5 American Idiot 1.6 Time-out och sidoprojekt 1.7 21st Century Breakdown 2 Medlemmar 2.1 Nuvarande medlemmar 2.2 Nuvarande turnémedlemmar 2.3 Tidigare medlemmar 2.4 Tidigare turnémedlemmar 2.5 Sessionmedlemmar 3 Diskografi 3.1 Studioalbum 3.2 Livealbum 3.3 Samlingsskivor 3.4 Singelskivor 4 Källor 5 Externa länkar

Historia

1,039/Smoothed Out Slappy Hours och Kerplunk

Billie Joe Armstrong och Mike Dirnt hade spelat tillsammans sedan femte klass när de 1987 bildade bandet Sweet Children. Senare samma år fick de sitt första gig på Rod's Hickory Pit, caféet där både Billie Joes mamma Ollie och även Mike jobbade. Det året fick de också sällskap av trummisen Al Sobrante.1989 bytte bandet namn till Green Day, som betyder ungefär en dag då man sitter och slösar sin tid och röker hasch. Billie Joe har senare hävdat att de har det sämsta bandnamnet i rockhistorien.^{[källa behövs]} Under tiden hade 15-årige Frank Wright, mer känd som Tré Cool, spelat med bandet The Lookouts i tre år. I bandet spelade också Lawrence Livermore som nyligen hade bildat sitt eget musikförlag, Lookout! Records och som senare skulle spela en stor roll i bandets historia. Av en slump skulle de två banden, The Lookouts och Green Day, spela på samma party. Det så kallade partyt bestod av en mörk källarlokal och fem ungdomar som satt runt scenen och höll i ljusstakar. Enligt Livermore spelade Green Day i den mörka källarlokalen "som om de var Beatles på Shea Stadium". Han skrev kontrakt med dem på plats och 1990 släppte de sitt debutalbum 39/Smooth, följt av en EP; Slappy. 1991 gav man ut ett samlingsalbum från deras tidigare EP:s. Albumet fick namnet 1,039/Smoothed Out Slappy Hours (en blandning namnen 1,000 Hours, 39/Smooth och Slappy). Sommaren som följde hann Mike gå ut high school, (Billie Joe hade redan hoppat av) innan de for på sin första turné. Strax efter att de hade kommit hem från turnén bestämde sig trummisen Kiffmeyer för att hoppa av bandet och satsa på college istället. Han ersattes nästan genast av Tré Cool, som Mike och Billie Joe kom ihåg från The Lookouts.

1991 var de åter tillbaka i inspelningsstudion och spelade in vad som kom att bli deras andra album, Kerplunk. Inspelad på fem dagar och med en budget på bara 1000 dollar sålde Kerplunk överraskande i hela 30.000 exemplar till slutet av 1992. Detta slog alla Lookout! Records tidigare försäljningsrekord med råge. Blender Magazine har rankat Kerplunk som det 47:de bästa indierockalbumet någonsin.^[5] John Kiffmeyer trummar på de fyra sista spåren på detta album.

1993 hade Green Day hunnit med fem amerikanska och två europeiska turnéer. Deras popularitet bara växte och de kände att de var redo för större saker. Trion lämnade Lookout! Records och skrev kontrakt med det Warner-ägda Reprise Records i april 1993.

Dookie

Green Day var nu återigen i inspelningsstudion, den här gången tillsammans med producenten Rob Cavallo. På fem veckor spelade de in sitt tredje album och sitt stora genombrott, Dookie. Albumet kom ut i butikerna i februari 1994 och blev en enorm succé. Det sålde över en miljon exemplar på bara några veckor. Den sommaren var bandet med i Lollapalooza festivalen och i Woodstock '94. På Woodstock-festivalen ökade Green Day på sin popularitet genom att starta lerslagsmål med publiken. Det urartade, och de 35 000 fansen stormade scenen. I stridens hetta fick Mike tre tänder utslagna. I slutet av det året hade Dookie sålt över tio miljoner exemplar, och singeln Basket Case låg etta på listorna.

Insomniac och Nimrod

I början av 1995 spelade Green Day in låten J.A.R som ett soundtrack till producenten Rob Cavallos film Angus. Singeln läckte ut till radiostationerna flera veckor före den beräknade releasen. Detta ledde till en röra med stämningar och problem. Ändå lyckades de samma år släppa sitt fjärde album Insomniac, som blev väldigt hyllat av kritikerna, men som inte kom i närheten av Dookies succé.

Gänget tog sedan ledigt från turnerandet ett år och tillbringade sommarmånaderna med att spela in över 40 låtar. Arton av dem kom med på Green Days femte album, Nimrod. Bland dem fanns den lugna balladen Good Riddance (Time of Your Life), som dock hade spelats in tidigare och som var nära att vara med redan på Dookie. Låten fick blandade reaktioner hos fans och kritiker och blev en populär sång på skolavslutningar och andra arrangemang, till exempel två avsnitt av Cityakuten och de allra sista programmen av Seinfeld och Sen kväll med Luuk.

Efter över ett år av turnerande tog bandet en välförtjänt paus 1999, och lyckades få lite tid över till sina sidoprojekt. Billie Joe bildade ett eget skivbolag, Adeline Records, (tillsammans med bland annat sin fru Adrienne) där han också släppte några singlar med sitt sidoband Pinhead Gunpowder. Mike gick med i bandet Frustrators, som också släppte sin första singel på Adeline Records.

Warning: och International Superhits!

Green Day samlades igen i oktober 1999 med en spelning på Annual Bridge School Benefit. Här spelade de en splitterny låt, Warning. I April 2000 spelade de in fjorton nya låtar. Tolv av dem kom med på nya skivan som hette just Warning. Igen kom det mixade reaktioner från fans och kritiker, som menade att killarna nu hade mognat ordentligt sedan deras tidigare dagar. Efter Warning blev det några mellanår, där de med ungefär ett års mellanrum släpper två samlingsalbum. International Superhits! i November 2001 och Shenanigans Oktober 2002. På International Superhits! samlar gruppen samtliga singelsläppta låtar på en skiva, Shenanigans är en samling b-sidor. Vid den här tiden var det mycket nära att Green Day skulle splittras.

Sent 2003 blev det stor kalabalik när ett nytt band lanserades på Billie Joes skivbolag. The Network hette bandet som berörde, och de lät kusligt likt Green Day, vilket blev upphov till mycket spekulerande.

American Idiot

I september 2004 släppte Green Day albumet American Idiot. Utformat som en rock-opera väckte det fansens nyfikenhet och blev en enorm framgång. Tack vare den nya framgången sköt försäljningen av deras tidigare skivor även i höjden. Bandet släppte fem singlar från albumet i ordning: "American Idiot", "Boulevard of Broken Dreams", "Holiday", "Wake Me Up When September Ends" och "Jesus of Suburbia". Hela skivan är menad som en historia om rebellen "Jesus of suburbia". Den enda låten som enligt Billie Joe avviker från den röda tråden är "Wake Me Up When September Ends" som handlar om Armstrongs pappa Andy som dog i lungcancer när Billie var 10 år. Green Day planerar att släppa en film om karaktärerna i historien från albumet, men de har också fastställt att de inte kommer medverka själva.

Bandet släppte en live-DVD med namnet "Bullet in a Bible" den 15 november 2005, som är en blandning av deras två spelningar på Milton Keynes i England inför ca 65000 fans per dag, och intervjuer med medlemmarna.

Time-out och sidoprojekt

Den 25 september 2006 släppte Green Day, tillsammans med U2, en cover på The Saints Are Coming. Den 27 juni 2007 medverkade Green Day på en samlingsskivan Instant Karma för att hylla John Lennon och samla in pengar till behövande i Darfur. De bidrog där med en cover på Working Class Hero. Green Day medverkade även i Simpsonsfilmen och gjorde ledmotivet till filmen, som det senare släppte som singel som gick förvånansvärt bra på listorna.

I december 2007 bildade de sidoprojektet Foxboro Hot Tubs.

21st Century Breakdown

Uppföljaren till American Idiot är 21st Century Breakdown och släpptes den 15 maj 2009.^[6] Låten "Know Your Enemy" kom i april som en singel, som sedan skulle vara med i den nya skivan.

Medlemmar

Nuvarande medlemmar

• Billie Joe Armstrong - sång & gitarr (1987-)
• Mike Dirnt - bas & bakgrundssång (1987-)
• Tré Cool - trummor & bakgrundssång (1990-)

Nuvarande turnémedlemmar

• Jason White – gitarr & back-upp sång (1999–)
• Jason Freese – keyboard, piano, akustisk gitarr, trombon, saxofon och back-upp sång (2003–)
• Ronnie Blake – trumpet, slagverk och back-upp sång (2004–)
• Mike Pelino – gitarr och bakgrundssång (2004–)^[7]

Tidigare medlemmar

• John Kiffmeyer (Al Sobrante) - Trummor (1987-1990)
• Dave E.C - Trummor (Några få veckor efter John hade hoppat av och innan Tré Cool kom in i bandet).

Tidigare turnémedlemmar

• Kurt Lohmiller – trumpet, slagverk och back-upp sång (1999–2004)
• Gabrial McNair – trombon och saxofon (1999–2001)
• Timmy Chunks - gitarr (1997-1999)

Sessionmedlemmar

• Rob Cavallo – piano på American Idiot (2004)
• Stephen Bradley – trumpet på Warning: (2000) och Nimrod (1997)
• Petra Haden – violin på Nimrod (1997)
• Gabrial McNair – trombon på Nimrod (1997)

Diskografi

Studioalbum

• 1,000 Hours (1989)
• 39/Smooth (1990)
• Slappy (1990)
• Sweet Children (1990)
• Kerplunk! (1992)
• Dookie (1994)
• Insomniac (1995)
• Nimrod (1997)
• Warning: (2000)
• American Idiot (2004)
• 21st Century Breakdown (2009)

Livealbum

• Live Tracks (1994)
• Bowling Bowling Bowling Parking Parking (1996)
• Foot In Mouth (1997)
• Tune in Tokyo (2001)
• Bullet in a Bible (2005)

Samlingsskivor

• 1,039/Smoothed Out Slappy Hours (1990)
• International Superhits! (2001)
• Shenanigans (2002)
• Transmissions (2007) (Tidigare osläppta inspelningar av redan släppta låtar)

Singelskivor

• Longview (1994, Dookie)
• Welcome to Paradise (1994, Dookie)
• Basket Case (1994, Dookie)
• She (1995, Dookie)
• When I Come Around (1995, Dookie)
• J.A.R. (Jason Andrew Relva) (1995, filmen Angus soundtrack)
• Geek Stink Breath (1995, Insomni, Nimrod)
• Rendant (1998, Nimrod)
• Nice Guys Finish Last (1998, Nimrod)
• Minorty (2001, Warning)
• Macy's Day Parade (2001, Warning)
• Maria (2001, International Superhits!)
• Poprocks & Coke (2001, International Superhits!)
• American Idiot (2004, American Idiot)
• Boulevard of Broken Dreams (2004, American Idiot)
• Holiday (2005, American Idiot)
• Wake Me Up When September Ends (2005, American Idiot)
• Jesus of Suburbia (2005, American Idiot)
• The Saints are Coming (2006) (Med U2)
• Working Class Hero (2007)
• Know Your Enemy (2009)

Källor

1. ↑ WikiAnswers.com
2. ↑ Engelska Wikipedias artikel om Dookie
3. ↑ Engelska Wikipedias artikel om American Idiot
4. ↑ GreenDayNRDC.com
5. ↑ Blender Magazine
6. ↑ Officiella hemsidan
7. ↑ GeekStinkBreath.net - "Behind Green Day"

Externa länkar

• Officiell webbplats
• Skivbolagets webbplats om bandet
• Wikimedia Commons har media som rör Green Day
  Bilder & media

v • d • r Green Day Medlemmar Billie Joe Armstrong · Mike Dirnt · Tré Cool Tidigare medlemmar John Kiffmeyer Studioalbum 39/Smooth · Kerplunk! · Dookie · Insomniac · Nimrod · Warning: · Shenanigans · American Idiot · 21st Century Breakdown Samlingsalbum 1,039/Smoothed Out Slappy Hours · International Superhits! · Shenanigans Kända låtar Longview · Basket Case · When I Come Around · Good Riddance (Time of Your Life) · Boulevard of Broken Dreams · Wake Me Up When September Ends