Från Rilpedia

Irreducibel komplexitet, engelska irreducible complexity, system som inte kan reduceras, är ett begrepp som ofta används av förespråkare för intelligent design och skapelsetroende. Begreppet syftar på biologiska system som blir helt oanvändbara om en av flera kritiska komponenter skulle saknas.

Ett verkligt icke reducerbart system kan i princip inte uppstå genom evolution, eftersom en del komponenter alltid skulle saknas under den tänkta steg-för-steg-utvecklingen. Detta är då en kvalitativ egenskap hos systemet. Förespråkare för evolutionstanken menar dock att irreducibla system, till exempel information i form av DNA, kan uppkomma genom evolutionära processer. Man måste då omdefiniera problemet till statistisk sannoloikhet, ett kvantitativt sannolikhetsproblem, vilket skiljer sig helt från ett kvalitativt problem.

Evolutionstroende har dock inte kunnat påvisa en konkret specificerad och fungerande evolutionsprincip som är kapabel att skapa icke reducerbar ny biologisk information.

Innehåll 1 Definition 2 Kritik 3 Filosofiska argument och verklig biologi 4 Källor

Definition

Irreducibel komplexitet infördes av biokemisten Michael Behe i boken Darwin's Black Box från 1996 ^[1]. Ett irreducibelt komplext system definieras som ett system som består av flera växelverkande delar som alla bidrar till den grundläggande funktionen, och där systemet slutar fungera om någon av delarna försvinner.^[2] ID-anhängare menar dels att många biologiska system är irreducibelt komplexa, och dels att sådana system inte kan uppkomma genom evolutionära mekanismer. Exempel på sådana system är bakteriers flageller och blodets koagulering.

Kritik

Kritiker av begreppet irreducibel komplexitet framför åsikten^[3][4] att argumentet om irreducibel komplexitet bygger på ett felaktigt antagande. Bland annat menar man att det antas att de nödvändiga delarna i ett system alltid har varit nödvändiga.

Kritikerna av irreducibel komplexitet menar att någonting som till och börja med bara ger en "viss fördel" senare kan bli en nödvändig del, detta till följd av att andra komponenter ändras. Vad man menar med "viss fördel" uppger man dock inte och man har således ingen egentlig förklaring till avancerade biologiska komponenter och organ och den DNA-information som styr framväxten av dessa.

Exempel på detta är att DNA i sig inte fungerar om inte informationen i den tolkas av någonting. Det finns biologiska komponenter, små molekylära maskiner, som tolkar DNA informationen, men dessa maskiner själva finns också beskrivna i DNA! Det innebär att innan DNA kan "tolkas", så att maskinerna kan tillverkas, finns ju inga tolkar.

Kritikerna till irreducibel komplexitet anför att evolution ofta sker genom att ändra i tidigare existerande delar eller att ta bort dem från systemet snarare än att lägga till dem. Detta är dock inget man vet, och vetenskapliga observationer till stöd för detta antagande saknas.

Filosofiska argument och verklig biologi

Inom evolutionsparadigmet tänker man sig att ersättning av tidigare komponenter och organ har skett. Detta förskjuter då problemet ett stag bakåt utan att förklara det verkliga problemet, dvs förklaringen till uppkomsten av det ursprungliga grundkonceptet. Man jämföras med användningen av en gjutform när man gjuter en betongkonstruktion. Gjutformen kan stötta en "irreducibelt komplex" byggnad tills dess byggnaden är färdig och sedan tas bort utan att byggnaden faller samman^[5].

Konceptet med gjutformen är dock ett än mer avancerat problem än det problem det skulle lösa, eftersom en "gjutform" i sig är ett indirekt koncept, dvs. någonting helt "onödigt" för en existerande biologisk process som ännu inte har denna "gjutform" (det konceptet måste också utvecklas, för ett ändamål som ännu inte är känt eller har någon känd "fördel" för det naturliga urvalet att välja på). Därför kan en gjutform bara "uppfattas" som (potentionellt) nyttigt endast av sådan biologi som kan förutse fördelen med resultatet av en gjutning.

Men det är just förutseendet som förutsätts i irreducibla system, eftersom endast förutseende kan skapa de delar som ännu inte är användabara med någon "fördel" innan de ingår i ett redan fungerande sammanhang. Dessutom är detta förutseende samtidigt just det koncept man vill bortförklara med renodlade naturalistiska förklaringar. Detta har man alltså inte lyckats med.

Verklig biologi uppvisar ofta en fundamental skillnad mot de filosofiska resonemang som är vanliga inom sekulär humanism samt exklusiv naturalism. Trots avsaknaden av giltiga naturliga förklaringar till hur irreducible system kan uppkomma väljer man i vissa uppslagsverk att hänföra begreppet irreducibla system under "pseudovetenskap". Michael Behe, som införde begreppet, är professor inom biokemi vid Lehigh University in Pennsylvanien.

Källor

1. ↑ Michael Behe, Darwin's Black Box (1996)
2. ↑ I Darwin's Black Box definieras det som "... a single system composed of several well-matched, interacting parts that contribute to the basic function, wherein the removal of any one of the parts causes the system to effectively stop functioning".
3. ↑ John H. McDonald's "reducibly complex mousetrap"
4. ↑ David Ussery, "A Biochemist's Response to 'The Biochemical Challenge to Evolution'"
5. ↑ Se Bridgham et al. för ett exempel som visar att gradvisa evolutionära mekanismer kan ge upphov till komplexa protein-proteininteraktionssystem från enklare prekursorer, Bridgham et al. Science, 2006, 312, 97 - 101