Max Horkheimer
Från Rilpedia
Max Horkheimer, född 1895, död 1973, tysk filosof. Var 1930-58 ledare för Institutet för social forskning i Frankfurt am Main; han var alltså verksam inom Frankfurtskolan.
1925 skrev Horkheimer en avhandling betitlad ”Kants kritik av omdömet som förmedlare mellan praktisk och teoretisk filosofi”. Följande år blev han privatdocent. Han blev ansvarig för undervisningen i socialfilosofi vid Johan Wolfgang Goethe-univereitetet i Frankfurt 1930, och blev samma år utnämnd till rektor för ”Institutet för social forskning” därstädes när tjänsten blev vakant. Följande år började Institutets utgivning av ”Zeitschrift fur Sozialforschung” (1932-39) med Horkheimer som grundare och utgivare. Den fortsattes av ”Studies in Philosophy and Social Science” (1940-42) och han var också initiativtagare till ”Studien uber Autorität und Familie” (utkom första gången i Paris 1936).
Nazisterna tillät inte Horkheimer att föreläsa, och Institutet för socialforskning stängdes 1933. Han emigrerade till Schweiz, varifrån han följande år reste till USA. Här erbjöd Columbia University en fristad för Institutet för socialforskning.
1940 erhöll Horkheimer amerikanskt medborgarskap och flyttade till Pacific Palisades, Los Angeles. Tillsammans med Adorno är Max Horkheimer huvudföreträdare för Frankfurtskolans kritiska teori. I samarbete med Theodor Adorno och Gretel Karplus författade Horkheimer sin kanske mest kända bok: "Upplysningens dialektik" (Dialektik der Aufklärung) (1947).
1949 återvände han till Frankfurt och där öppnade Institutet igen 1950. Horkheimer var rektor för Frankfurts universitet mellan 1951 och 1953, och han fortsatte att undervisa där till mitten av 1950-talet . Han åkte tillbaka till Amerika 1954 och 1959 för att föreläsa vid Universitetet i Chicago.
Staden Frankfurt am Main förärade Max Horkheimer med en Goethe-plakett 1953 och utnämnde honom till hedersmedborgare 1960. Redan 1957 hade han flyttat till Montagnola i Schweiz tillsammans med ungdomsvännen Friedrich Pollock. Han förblev en viktig gestalt till sin död i Nurnberg 1973. Han är begravd på judiska kyrkogården i Bern.
Horkheimers bok ”Eclipse of Reason” behandlar begreppet förnuft inom västerländsk filosofisk tradition. Horkheimer definierar förnuft som den rationalitet som bara kan uppstå i en omgivning av fritt, kritiskt tänkande. Han beskriver skillnaden mellan objektivt, subjektivt och instrumentellt förnuft, och anser att vi har rört oss från det första slaget via det mellersta och till det sista.
