Från Rilpedia

Sankt Arild är ett svenskt helgon.

Arild levde med sin ganska så förmögna familj i Stubbarp (1100-1200-talet?) som ligger strax ovanför Arild. Hans mor Stoltinger förlorade sin man medan barnen, helige Tora och helige Arild) ännu var små. Det blev därför viktigt för henne att gifta om sig. Det hon inte visste var att hennes nye man Herr David var en mycket falsk människa. Då David ville låta barnen på en skuta upptäcka världen var det i själva verket för att vräka dem om livet. Han hade gjort en överenskommelse med en skeppare om att han skulle ge barnen alkohol att dricka så att de föll i sömn, och sedan tända eld på båten för att lämna den med Arild och Tore ensamma kvar.

Arild och Tore vaknade i varandras armar. Runtomkring dem fräste lågor av eld. Arild gjorde då det heliga korsets tecken över havets vågor och hoppade i det djupa havet med sin broder. Tore flöt så iland i Torekov, medan Arild flöt på en sten som med hjälp av en Ängels blåsning flöt iland i Arild. David fann Ingers son vid stranden. Sedan han gjort beslag på Arilds guldringar kastade han ut liket igen. Inger som fick syn på guldringarna anade oråd. Hon skyndade med sina kammartärnor ner till stranden där hon också fann sin son.

Begravningen skulle ske i Brunnby kyrka. När Arild skulle bäras dit blev han så tung att man efter ett tag inte kunde bära honom längre. Folk förstod att detta var tecknet på Arilds helighet och ett kapell läts byggas över hans kropp. Andra tecken på hans helighet var att vid de båda platser hans lik flöt iland sprang det upp källor vars vatten visade sig vara undergörande. Seden blev att till dessa källor vallfärda på torsdag kväll samt på söndag morgon före solens uppgång.

Ända in i våra dagar har något av den helighet som vilade över barnet Arild levt kvar. De människor som besöker Arild brukar känna en särskild frid som liksom tycks vila över dess byggd. Men ännu tydligare tecken har visast sig. De personer som på senare tid haft vård om det medeltida Arildskapellet har nämligen berättat hur de förnummit en underbar blomdoft liksom av bränd lavendel som de inte kunnat förklara var den kommer ifrån.

Blomdoften är egentligen inte så underlig för de troende med tanke på att små tygstycken av helige Arilds skjorta ännu förvaras i kapellet. Altaret är medeltida. I detta har man hittat en ganska stor tom relikgömma. Säkert var detta viloplattsen för Arild kropp. Säkert var det så att kroppen flyttades och grävdes ner precis intill kapellet när reformationen svepte över landet. Kanske är det närheten till Arilds kropp som ger den underbara blomdoften.

Det var på Mikaelsdagen samt på Vår Frus födelsedag som påven Urban hade benådat avlat åt alla dem som vallfärdade till helige Arilds kapell.

Källor

• Sanct Arild, B.D. Assarsson, 1922