Från Rilpedia

En fadder, gudfar eller gudmor är ett dopvittne som tar på sig ett särskilt ansvar som förebedjare och kristet föredöme för den som döps. Ursprungligen ingick i fadderskapet också ett uppdrag att gå in som adoptivförälder i händelse av att föräldrarna gick bort eller på annat sätt blev oförmögna att ta hand om det döpta barnet.^{[källa behövs]} När fadderfunktionen infördes på 300-talet var en viktig orsak att kristna martyrers barn behövde tas om hand. Fadderskapet som relation sågs förr som så nära att den utgjorde hinder för äktenskap.^[1] Faddern, ursprungligen gudmodern, var också den som främst under medeltiden bar fram barnet vid dopet, eftersom modern ansågs oren under 40 dagar efter förlossningen^[2] och således inte fick beträda kyrkan. Dopet skulle ske senast 8 dagar efter förlossningen, varför en ställföreträdare för modern krävdes, en gudmor. ^{[källa behövs]} Orenheten var att anse som rituell snarare än moralisk, och detta judiska bruk spred sig alltså även till kristenheten, men all tanke på barnaföderskors orenhet försvann vid reformationen.

I dag har faddern sin offentliga funktion endast vid dopet, där det är vanligt att faddrarna deltar med textläsning eller bön. Däremot är fadderskapet ett livslångt åtagande, och till påminnelse om detta delas vanligen fadderbrev ut. Faddern ska vara döpt och villig att dela ansvaret för barnets kristna fostran. Tidigare krävdes även att vara konfirmerad vilket numera inte är ett absolut krav men fortfarande rekommenderas.

I överförd betydelse kan ordet fadder beteckna en person som i andra sammanhang, såsom skolor och arbetsplatser, fungerar som guide för någon som är ny i sammanhanget. Se även mentor. Begreppet fadder används även av hjälporganisationer för verksamhet där en givare kopplas ihop med en specifik mottagare, se fadderbarn.

Källreferens

1. ↑ Martling, Carl Henrik: Liturgiskt lexikon, ISBN 91-526-2764-0, uppslagsord "fadder"
2. ↑ Tredje Mosebok, 12:e kapitlet, Rening efter barnsbörd

Se även

• Kakaltare
• Kyrktagning