Gilgamesheposet
Från Rilpedia
Gilgamesheposet har kallats världens äldsta litterära verk.
Eposet innehåller en historia som färdats under lång tid genom Mesopotamiens olika kultursfärer och har förändrats en hel del på sin väg. Berättelser om kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien skrevs under sumerisk tid omkring 2100 f.Kr. – 2000 f.Kr. och var skrivna på sumeriska med kilskrift. Det egentliga Gilgamesheposet sammanställdes senare av dessa episodberättelser under gammalbabylonisk tid till en sammanhängande text på akkadiska. Texten byggdes efter hand på tills man kom fram till den version som är känd från Assurbanipalbiblioteket i Nineve. Denna är den mest fullständiga versionen som man funnit och är skriven på tolv lertavlor med kilskrift som hittades i ruinerna efter Assurbanipalbiblioteket vilket förstördes av perserna 612 f.Kr..
Mycket ovanligt för perioden är att Gilgamesheposet har en namngiven författare: Sin-leqe-unninni.
Den översvämning som omnämns i den elfte lertavlan känns igen från den Första Moseboken i Bibeln, Popol Vuh och även Platons beskrivning av Atlantis. De äldsta referenserna till den stora översvämningen härstammar från omkring 1900 f.Kr., se Atrahasiseposet.
Hanish var gudarnas budbärare och den som varnade för oväder[1].
Referenser
- I döda språks sällskap av Ola Wikander (2006) ISBN: 978-91-46-21656-8
Noter
- ↑ Senior, Michael: Vem är vem i mytologin?.
