Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum
Från Rilpedia
Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum är egentligen en så kallad vitbok, skriven till försvar för ärkebiskop Adalberts politiska insats efter hans tid som den ledande i kung Henrik IV:s förmyndarregering åren 1063-1066. Adalbert accepterade aldrig sin uteslutning från den posten vid kyrkomötet i Tribur 1066, utan kämpade nästan ända till sin död 1072 med att försöka återta den politiska makten. Han anklagades efteråt för att ha åsidosatt sitt ärkestift å det grövsta till förmån för den politiska satsningen.
Adam av Bremen skrev därför i mitten av 1070-talet Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum som ett debattinlägg till Adalberts försvar, möjligen på uppdrag av dennes efterträdare Liemar, till vilken boken dedicerades i företalet. Att ärkebiskop Adalbert är huvudpersonen i Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificummärks tydligt av antalet kapitel han tilldelas. Ärkestiftets biskopar före Adalbert får i genomsnitt nio kapitel var i boken, medan Adalbert får 71.
Som namnet anger tillhör verket den genre inom medeltidslitteraturen som kallas gesta, vilket innebär en sammanställning av en eller flera personers minnesvärda gärningar. Det är alltså inte en Vita, d v s en levnadsbeskrivning.
Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum består ursprungligen av fyra böcker. Av dessa översattes den fjärde till svenska redan på 1700-talet, men hela verket med skolier, ett slags noter, först 1984 av Emanuel Svenberg. Den utgavs då i tryck, med vetenskapliga kommentarer, av samfundet Pro Fide et Christianismo (Proprius förlag, Stockholm).
Bok 1-2 kan närmast beskrivas som den nordeuropeiska missionens historia. Tredje boken är i stort sett helt tillägnad biskop Adalbert och den tid Adam själv levde i.
Den fjärde boken har karakteriserats som ett etnologiskt arbete. Det är i den Adams berömda beskrivning av de nordiska länderna och folken finns.
