Från Rilpedia

Gänga, tredimensionellt spiralformat mönster på ett cylindriskt föremål. En invändig gänga (exempel; mutter) är gjord för att passa på en utvändig gänga (exempel; skruv). Gängor förekommer till exempel på skruvar, muttrar, glödlampor samt flaskor och burkar med gängat lock.

Vanligtvis är föremål högergängade, det vill säga medurs vridning ger åtdragning, moturs lossdragning. I specialfall kan man använda vänstergängning, till exempel för att förhindra oavsiktlig urskruvning på cykelpedal eller andra roterande maskindelar.

I äldre tider fanns ingen fastställd standard på gängriktningen, och på gamla, antika skruvar som tillverkades hantverksmässigt kunde smeden välja gängriktningen.

I början av 1800-talet samlade Joseph Whitworth upp alla de gängtyper och storlekar som tillverkades individuellt av engelska företag och introducerade ett standardiserat gängsystem. År 1841 fick han det antaget av det engelska civilingenjörinstitutet. Därigenom kunde man sätta igång masstillverkning av skruvar och muttrar som passade ihop "av sig själva"^[1].

Referenser

1. ↑ Standardiseringen i Sverige 1922-1992, SIS, Grunditz & Forsberg tryckeri, Lidköping 1992 s. 15

Se även

• skruv
• stigning
• gängsystem
• gängtapp
• gängsnitt
• gängprofil
• gängkloppa