Fyrmaktsavtalet
Från Rilpedia
Fyrmaktsavtalet, ty. Viermächteabkommen über Berlin, i dagligt tal även Berlinabkommen, är ett avtal mellan de tre västmakterna (USA, Storbritannien, Frankrike) och Sovjetunionen rörande Berlins status, som undertecknades 3 september 1971. Fyrmaktsavtalet trädde i kraft 3 juni 1972.
Förhandlingarna började 26 mars 1970. Förhandlingarna kom under samma tid Västtyskland inlett sin Ostpolitik som hade som mål att förbättra landets relationer med Östblocket. 1972 skrev Västtyskland och DDR under Grundlagsfördraget och Fyrmaktsavtalet kan ses som ett viktigt steg mot närmandena mellan Västtyskland och DDR som även de börjat 1970 i och med det tysk-tyska mötet i Erfurt. Förhandlingarna kring Fyrmaktsavtalet var svåra: det handlade om säkrande av tillfartsvägarna till Västberlin, besökartrafiken och vistelse av representeranter för Västtyskland i Västberlin.
Efter att förhandlingarna kört fast kom man framåt sedan Västtyskland skrivit under Moskvafördraget. Västtyskland klargjorde att man bara ratificerade avtalet om förhandlingarna kring Fyrmaktsavtalet fortsatte framgångsrikt - vilket också skedde. Avtalet innebar att Sovjetunionen garanterade fri väg genom Östtyskland till Västberlin från Västberlin: via väg, vatten och järnväg. Vidare kan Fyrmaktsavtalet ses som att Sovjetunionen de facto accepterade att Västberlin var en del av Västtyskland, även om Västberlin fortfarande inte var en del av Förbundsrepubliken enligt avtalet som innebar att Västtyskland drog ner sin närvaro i Västberlin.
