Frédéric Mistral
Från Rilpedia
Frédéric Mistral, occitanska Frederi Mistral, född i Maillane, Bouches-du-Rhône 8 september 1830, död där 25 mars 1914, var en fransk occitanskspråkig poet. Tillsammans med José Echegaray nobelpristagare i litteratur 1904.
Mistral kom från en välbärgad familj och behövde aldrig arbeta för sitt uppehälle. Han studerade juridik vid universitetet i Avignon i Provence, Frankrike och läste då bland annat för Joseph Roumanille som skrev provençalsk lyrik och blev Mistrals inspiratör och vän.
Mistral intresserade sig mycket för den sydfranska språktraditionen och blev ledare för Felibrigérörelsen som grundades 1854 för bevarandet av provençalskt språk och kultur. Mistral arbetade sedan inom rörelsen till sin död 1914. Han skrev själv sin poesi på den provençalska dialekten av det romanska occitanska språket och lade ner tjugo års arbete på sin Lou Tresor dou Felibrige, en provençalsk ordbok. Hans poesi lär vara utmärkande inte bara för sitt annorlunda och vackra språk utan även för att han lyckats fånga den provençalska folksjälen i ord.
Innehåll |
Bibliografi
Episka dikter
- Mireio (1859)
- Calendau (1867)
- Lou Pouemo dou Rose (1897
Diktsamling
- Nerto (1884)
Självbiografi
- Moun espelido: Memori è raconte (1906)
Lexikon
- Lou Tresor dou Felibrige provençalsk ordbok i 2 volymer (1878)
Översättningar till svenska
- Mirèio: provensalisk dikt på svenska återgifven af Carl Rupert Nyblom 1904
- Mirèio: provençalsk dikt, bemynd. öfvers. af Augusta Ljungqvist, 1904
- Sången om Rhône; svensk tolkning, inledning och kommentarer av Ebbe Linde, 1964
Se även
Gabriela Mistral - Chilensk författare som tog sitt namn efter Frédéric Mistral
Kuriosa
Flicknamnet Mireio, på franska Mireille, introducerades av Mistral, som funnit namnet i en lokal legend; han använde det som namn på hjältinnan i sitt versepos, men ville också ge sin guddotter namnet. Prästen som skulle döpa barnet vägrade dock först att godkänna namnet, med hänvisning till att det inte var ett "kristet" namn - men då påstod Mistral att Mireio var en occitansk variant av det bibliska namnet Mirjam, och eftersom han var den store auktoriteten när det gällde det occitanska språket tordes prästen inte säga emot honom.
Verseposet "Mireio" ligger till grund för en opera av Charles Gounod.
