Folke Lindh
Från Rilpedia
Folke "Spuling" Lindh, (egentligen Kurt Folke Ragnar Lindh), född den 20 april 1921 i Lund, död där den 2 juni 1998, var en svensk jurist, lundaspexare och amatörskådespelare.
Även om "Spuling" (som han allmänt kallades i Lund) till professionen var jurist och hade verkat både som åklagare och försvarsadvokat är det genom sina insatser i lundaspex och karnevaler samt som fängslande historieberättare och original han har gått till den lundensiska historien.
Folke Lindh debuterade som spexare 1946 och kom att tillhöra kärnan i Lundaspexarnas ensemble under många år. Till hans paradroller hörde pantlånaren Manasse Isaskar i Uarda (vilken han gjorde vid totalt 156 föreställningar!) och den dryckesglade munken Grotharigo i Bonifacius.
I karnevalssammanhang satt Lindh med i kommittéer och var direktör för karnevalscirkusen Lundakarnevalen 1954. Icke minst är han dock känd för att ha medverkat i troligen samtliga karnevalsfilmer från det att denna tradition upptogs igen efter andra världskriget och fram till sin död 1998 (faktum är att han även medverkat postumt även i 2002 och 2006 års filmer - i form av en datoranimerad stillbild respektive en docka!).
Med början 1954 blev "Spuling" god vän med och kanske även något av en mentor för den unge Hans Alfredson (det är omvittnat av dem som hört Spuling i historieberättartagen att det finns klara paralleller mellan dennes skrönor och Hasses Lindeman-monologer). Vänskapen blev livslång och ett av de påtagligaste resultaten var att Alfredson använde Lindh i mindre roller i nästan samtliga sina (och Tage Danielssons) filmer.
"Spuling" var en originell liten man, endast 158 cm lång, vars favorittillmäle var "fähund" och vars ensidiga diet en gång föranledde Sydsvenska Dagbladets lundaredaktör Jan Mårtensson att undra om "gin [har] medicinska kvaliteter som ännu inte erkänts". Hans näsa finns avgjuten och hänger som nummer 5 i Nasoteket å Akademiska Föreningen, AF-borgen, i Lund.
Han dog endast två veckor efter Lundakarnevalen 1998 och hans begravning, förrättad av Ingemar Simonsson, fyllde Lunds domkyrka. I samband med den efteföljande middagen på Thomanders studenthem inrättades en särskild "ginfond" till den avlidnes minne, vars avkastning används vid årliga minneshögtider på Spulings födelse- respektive dödsdag.
Även en av Spulings söner, Johannes Lindh (född 1968), har varit lundaspexare och karnevalsfilmsaktör.
Filmografi
- 1998 - Blinka lilla stjärna (karnevalsfilm)
- 1994 - Angst (karnevalsfilm)
- 1993 - En sån rar rumpa
- 1991 - Stinsen brinner... filmen alltså
- 1990 - Macken - Roy's & Roger's Bilservice
- 1990 - Rektorn (karnevalsfilm)
- 1988 - Vargens tid
- 1987 - Jim och piraterna Blom
- 1986 - Skånska mord - Esarparen (TV)
- 1986 - Filmen (karnevalsfilm)
- 1985 - Falsk som vatten
- 1982 - Den enfaldige mördaren
- 1978 - Picassos äventyr
- 1978 - Munborsten (karnevalsfilm)
- 1975 - Ägget är löst!
- 1971 - Äppelkriget
- 1962 - Men hur? (karnevalsfilm)
- 1958 - Ett svårskött pastorat
- 1954 - Tre flugor i en smäll (karnevalsfilm)
Litteratur
- Alfredson, Hans: "Spuling" i Humor i Lund - en faktabok (Lund 1999, red: Patrick Meurling)
- Mårtensson, Jan: "Folke Lindh - Spuling" i Lundaprofiler under tusen år (Lund 1999)
