Rhodes
Från Rilpedia
Rhodes Electric Piano, ( Före 1974 kallat Fender Rhodes Electric Piano), är ett elektromekaniskt tangentinstrument – ett elförstärkt piano eller elpiano. Det har sitt ursprung i andra världskriget på 1940-talet i föregångaren "Army Air Corps Piano" som skapades på en militär flygbas i Greensboro, USA av Harold Rhodes. 1965 kom standardmodellen, Fender Rhodes Electric Piano, som blev kommersiellt framgångsrik och som används än idag.
Rhodespianot alstrar sitt ljud via gummiklädda hammare som träffar runda metallstavar, så kallade tines. De sitter monterade ihop med en grövre metallarm, tone bar, och utgör tillsammans något som kan liknas vid en asymmetrisk stämgaffel. Tonhöjden bestäms av längden på varje "tine", och instrumentet kan stämmas genom att förskjuta en liten spiralfjäder som sitter trädd på varje tine. Även om mekaniken med hammare och dämmare påminner om ett vanligt piano, finns alltså inga strängar. Detta resulterar i en unik timbre och Rhodes-pianot måste därför betraktas som ett unikt eget instrument som lika gärna kan jämföras med celestan eller ett klockspel som med det akustiska pianot. Det innehåller viss elektronik och magnetiska pickuper och den större modellen "Suitcase" är komplett med förstärkare och högtalare. Den vanligaste modellen "Stage" däremot kräver extern förstärkning, precis som en elektrisk gitarr. Det speciella ljudet gör att det än idag används mycket inom all sorts musik.
1959 kom den första Fender Rhodesmodellen Piano Bass, för att 1965 följas av den 73-tangenters Fender Rhodes Electric Piano. 1970 kom så generation 2, en serie modeller kallade Mk I. 1974 ändrades sen namnet till bara Rhodes, och på hösten 1979 kom en ny generation Mk II. Mk III misslyckades helt och Mk IV stannade på ritbordet. Sista produktionsåret 1984 byggdes 2000 ex av den sista modellen MkV innan fabriken stängdes.
Se även
Externa länkar
