Från Rilpedia

Hela eller delar av artikeln innehåller text från den numera fria publikationen Nordisk familjebok, vilket gör att den kan innehålla omodernt språkbruk. Du kan hjälpa Wikipedia genom att modernisera artikelns språk.

För andra betydelser, se Erkännande (olika betydelser).

Erkännande betyder inom juridiken en förklaring, varigenomen person vidgår något, som är ofördelaktigt för honom.

Erkännande kan hänföra sig antingen till ett faktum, erkännande i trängre mening, eller till ett anspråk, medgivande. Här diskuteras främst erkännande i trängre mening. Man skiljer mellan erkännande inför rätta och erkännande utom rätten.

När part avger ett erkännande inför domstol i samma rättegång där det ska gälla mot honom är erkännandet inför rätta. I alla andra fall är det ett erkännande utom rätten. Ett erkännande har olika betydelse beroende på vilket typ av mål det avges i och vad det angår. Erkännandet kan antingen ha rättsverkan och då är domstolen bunden partens syn på ifrågavarande faktum eller så har det enbart bevisverkan och skall då prövas av rätten som en del av bevisvärderingen.

I brottmål kan ett erkännande från den tilltalade enbart ges bevisverkan. Den moderna uppfattningen om straffrättskipningens uppgift utesluter fullständigt möjligheten att ge erkännande rättsverkan. Även i s.k. indispositiva civilmål/tvistemål ges erkännandet ofta enbart bevisverkan. I dessa mål anser man att parternas syn på saken inte kan få vara avgörande, t.ex. gäller detta i faderskapsmål. I de dispositiva tvistemålen anses dock erkännande av part ha rättsverkan.

En viktig fråga är ifall det finns en möjlighet att återkalla ett givet erkännande. Även här är skillnaderna stora mellan de fall då erkännandet har rättsverkan eller enbart bevisverkan. Verkan av ett erkännande, som har den förra egenskapen, bör kunna hävas genom bevis, att det erkända inte är med verkliga förhållandet överensstämmande, och man torde inte därvid kunna fordra mer än att oriktigheten görs sannolik. För hävande av ett dispositivt erkännandes verkan fordras, att det visas, att någon förutsättning för giltig disposition saknas.

Erkännande utom rätten

Ett erkännande utom rätten, vilket hänför sig till ett faktum, kan inte vara dispositivt i samma mening som ett erkännande inför rätta, d. v. s. innefatta ett fastställande av ett faktum, oavsett dess sanning. Det kan endast utgöra ett bevismedel, vars värde beror av omständigheterna i det särskilda fallet. En annan sak är, att en disposition över en rättighet kan iklädas formen av ett erkännande av ett faktum, till exempel kvitto, revers.

Ett medgivande i egentlig mening är till sitt väsen en materiell rättsdisposition. Vad som till formen är ett medgivande kan emellertid till sin verkliga innebörd vara ett erkännande av ett faktiskt förhållande.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).