Eric Michael Fant

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Erik Mikael Fant)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Eric Michael Fant 1754-1817

Eric Michael Fant, född 9 januari 1754 i Eskilstuna, död 23 oktober1817 i Uppsala. Teologie doktor och professor i historia vid Uppsala universitet 1781. Fant var medlem i både 1793 års och 1811 års psalmbokskommittéer. Han finns representerad i de svenska psalmböckerna från 1819 och 1937 med bearbetningen av ett verk (1937 nr 325).

Vid tio års ålder skickades han med informator till Uppsala, där han 1776 blev filosofie magister (primus), samma år extra ordinarie amanuens vid akademiska biblioteket, 1777 docent i vältalighet, 1779 extra ordinarie vice bibliotekarie och 1781 professor i historia. 1788 blev han, med bibehållande av professuren, kyrkoherde i Alunda och Morkarla socken, prästvigdes 1789, blev teologie doktor vid kröningen 1800 och presiderade vid prästmötet i Uppsala 1802. 1816 fick Fant på egen begäran avsked med emeritus lön. Från 1793 till sin död var Fant ledamot i kommittéerna till psalmbokens förbättring. Fant blev 1782 medlem av Vetenskapssocieteten i Uppsala, 1793 av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och 1797 av Skandinaviska litteratur-selskabet i Köpenhamn.

Fant var en flitig forskare och ägde en omfattande insikt i svensk historia. Redan innan han vann filosofiska graden, hade han, tillika med Carl Gustaf Nordin, börjat samla och granska källorna för vår äldre historia och sedan att ur tryckta och otryckta urkunder samla och redigera ett Corpus historicorum et diplomatum. Flera av Fants arbeten innehålla en skatt af historiska uppgifter, men han litade alltför mycket på sitt utomordentliga, av en ofantlig massa detaljer belastade minne, för att han icke ofta nog skulle göra sig skyldig till misstag, och fördjupade sig gärna i detaljer, utan att rätt kunna skilja mellan huvudsak och bisak. Han är en typisk representant för den riktning inom 1700-talets svenska historieskrivning, som gick ut på att samla och utge blandade aktstycken samt uppleta och efter yttre tillfälliga grunder systematisera historiska notiser utan förmåga att tränga djupare in i företeelsernas verkliga betydelse eller att överskåda och karakterisera större epoker. Hans stil var ej felfri, men lätt och flytande, och särskilt utmärkte sig hans muntliga föredrag för raskhet och liv.

Bland Fants många tryckta skrifter intar hans akademiska avhandlingar, 32 disputationer och 14 program, en viktig plats. För övrigt märkas Kort utkast til konung Gustaf Adolfs historia (1784-85), Utkast til föreläsningar över allmänna historien ifrån sextonde seculi början (1786-1800), Handlingar till upplysning av svenska historien (1789-1802), Fortsättning av Lagerbrings Svea rikes historia (1794), omfattande tiden 1457 -97, Lärobok för begynnare i allmän historia (1802), Utkast til föreläsningar över svenska historien (1803-04), Samlingar i svenska historien (1814), Chronologiskt register öfver tryckta handlingar i svenska historien (1816-18, omfattande tiden till 1400); Scriptores rerum svecicarum medii avi (1818; l:a delen).


Psalmer



Företrädare:
Daniel Solander
Inspektor vid Medelpado-Jämtländska Nationen i Uppsala
1785–1816
Efterträdare:
Johan Bredman


Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Personliga verktyg