Från Rilpedia

Epifani (Epiphania, gr. epi'faneia, "synligblivande uppenbarelse"), fest till firande av Jesu härlighets uppenbarelse i hans dop, är känt tidigast hos de basilidianska gnostikerna omkring 150. Festen är därefter känd från Alexandria och infördes i Rom och Nordafrika på 300-talet. I den västliga kyrkan firas denna dag stjärntydarnas besök hos Jesusbarnet.

Historia

Snart efter gnostikerna kom dopfesten i bruk även inom Orientens kristna kyrka (dock ej Västerlandets) och firades 6 januari. Åtminstone i Syrien och Palestina utsträcktes festens betydelse till att omfatta även Jesu födelse, som troddes ha infallit på samma årsdag som dopet. Under 300-talet utvidgades epifanifirandet med flera andra festdagar i anslutning till evangeliernas berättelse om Jesu barndom; centrum i festcykeln var 6 januari (Jesu födelse- och dopdag).

Vid samma tid hade emellertid i Rom uppkommit seden att fira Jesu födelse redan 25 december, medan däremot ingen epifanifest fanns där. De bägge traditionerna kom i strid; vid 300-talets slut bilades den genom en kompromiss på så vis, att Roms tradition om Jesu födelse 25 december överallt antogs, medan Rom accepterade den österländska festcykeln över Jesu barndom, även epifanifesten 6 januari. Då från denna borttagits Jesu födelse (och dop), berövades den emellertid sitt egentliga innehåll, och centrum i festkretsen blev juldagen. Epiphania inordnades i stället i Jesu barndomshistoria som dagen för de tre vise männens besök, "tre konungars fest". Som sådan uppfattades den sedan även som den begynnande hednamissionens dag.

Se vidare Trettondagen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).