Elías Figueroa
Från Rilpedia
Personlig information | ||
---|---|---|
Namn | Elías Ricardo Figueroa Brander | |
Smeknamn | Don Elías, Muralla Roja (Röda muren), Míster Lujo |
|
Födelsedatum | 25 oktober 1946 | |
Födelseplats | Valparaiso, Chile | |
Längd | 1,85 m | |
Klubbinformation | ||
Nuvarande klubb | Proffskarriären avslutad | |
Position | Mittback | |
Proffsklubbar* | ||
År | Klubb | Matcher (mål) |
1965 1965-1967 1967-1971 1971-1977 1977-1980 1980-1981 1982 |
Unión La Calera Santiago Wanderers CA Peñarol SC Internacional Palestino Fort Lauderdale Strikers Colo-Colo Totalt |
30 (0) 54 (0) 241(6) 336 (26) 118 (6) 22 (0) 17 (0) 818 (38) |
Landslag** | ||
1966-1982 | Mall:Landsdata Chile Chile | 70 (2) |
* Antal proffsklubbsmatcher och -mål |
Elías Ricardo Figueroa Brander, eller "Don Elias", född 25 oktober 1946 i Valparaíso, Chile, är en före detta chilensk fotbollsspelare. Anses vara en världens bästa försvarare i fotbollens historia och en av Chiles allra främsta idrottare någonsin.
Innehåll |
Karriär
De tidiga åren
Figueroa föddes i Valparaiso men på grund av hälsoskäl flyttade familjen till grannstaden Quilpue. Tidigt trodde man att han inte skulle kunna syssla med sport, men vid 8-årsåldern började han spela fotboll där han kunde förbättra sin kondition. Fram till 14-årsåldern spelade han för klubben tills han skrev på för Santiago Wanderers ett år senare.
Han imponerade så mycket att han gick snabbt från de lägre ungdomssektionerna till första laget. Som utlånat debuterade han i första divisionen med Unión La Calera den 26 april, 1964. Året därpå återvänder han till Santiago Wanderers vid 18-årsåldern och blev given i startelvan. Han blir uttagen till VM i England 1966, redan här skulle han kallas för Don Elias.
Utomlandsskarriären
1967 värvas han av uruguayanska laget CA Peñarol där han under sina 5 år vann första divisionen 1967 och 1968, Supercupen 1969 och utsedd till turneringens bäste spelare 3 gånger. Han blev även utsedd varje år i Uruguay som den bäste i sin position. Det var då bland annat spanska storklubben Real Madrid och brasilianska SC Internacional visade intresse, vilket det sistnämnda värvar honom.
På den tiden fanns de bästa spelarna i Brasilien bland dem Pelé, det var därför Figueroa valde klubben från Porto Alegre. Där ledde han klubben till en dubbel, Inter vann Brasileirao 1975 och 1976 där han i finalen gjorde sin berömda mål "gol iluminado" ("illuminerade målet"), i samma ögonblick som han nickar in bollen så når en solstråle honom, som om det kom från en högre makt.
Här vann Figueroa allt inom individuell prestation som: guldbollen som bäste spelaren i Brasilien 1975, många silverbollar som den bäste försvararen, det gjorde också till att han blev utsedd till Sydamerikas bästa fotbollsspelare 3 gånger i rad 1974, 1975 och 1976.
Redan i VM i Tyskland 1974 blev han vald till den bäste mittbacken, dessutom årets spelare av FIFA mellan 1975 och 1976 och varje år ansågs han vara världens bästa försvarare och sydamerikas bästa 1974, 1975 och 1976.
Trots hans stora framgångar i Brasilien så väljer han att återvända till hemlandet Chile, men till allas förvåning väljer han lilla klubben Palestino, där han återigen gjorde små lag till stora. Med Palestino vinner han Copa Chile och året därpå det chilenska mästerskapet.
Efter ekonomiska problem väljer han att spela för Fort Lauderdale Strikers i NSL (USA). Bara en säsong varar äventyret i USA innan han skriver på för Colo-Colo i ett 3 månaders kontrakt . Den 1 januari, 1983 väljer han att lägga skorna på hyllan och spela sin sista match mellan Colo-Colo och Universidad de Chile som slutar 2-2.
Klubbar
Klubb | Land | År |
---|---|---|
Unión La Calera | Mall:Landsdata Chile Chile | 1965 |
Santiago Wanderers | Mall:Landsdata Chile Chile | 1965-1967 |
CA Peñarol | Mall:Landsdata Uruguay Uruguay | 1967-1971 |
SC Internacional | Mall:Landsdata Brasilien Brasilien | 1971-1977 |
Palestino | Mall:Landsdata Chile Chile | 1977-1980 |
Fort Lauderdale Strikers | Mall:Landsdata USA USA | 1980-1981 |
Colo-Colo | Mall:Landsdata Chile Chile | 1982 |
Landslaget
Han deltog i tre VM-slutspel (England 1966, Tyskland 1974 och Spanien 1982). Spelade 70 matchet och gjorde 2 mål.
Individuella prestationer
- Bäste spelaren i Uruguay (1967) (1968)
- Bäste spelaren i Brasilien (1975) (1976)
- Årets spelaren enligt FIFA (1976)
- En av världens 100 bästa levande fotbollsspelare
- På en 8:e plats av "Århundradets bäste Sydamerikansk fotbollsspelare" enligt IFFHS
Företrädare: 1973 Mall:Landsdata Brasilien Pelé |
Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1974 |
Efterträdare: 1975 Mall:Landsdata Chile Elías Figueroa |
Företrädare: 1974 Mall:Landsdata Chile Elías Figueroa |
Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1975 |
Efterträdare: 1976 Mall:Landsdata Chile Elías Figueroa |
Företrädare: 1975 Mall:Landsdata Chile Elías Figueroa |
Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1976 |
Efterträdare: 1977 Mall:Landsdata Brasilien Zico |