Från Rilpedia

Electronic Body Music (förkortat EBM, ibland bara Body) är en musikgenre som uppstod i början av 1980-talet med influenser av brittisk industrial. Många av de största banden i genren har legat på skivbolagen Play It Again Sam (PIAS) och Antler-Subway Records i Belgien, och licensierades i USA på Wax Trax! Records. Uttrycket myntades av den Belgiska gruppen Front 242 år 1984 för att beskriva musiken på deras EP No Comment som släpptes samma år.

Tänkbar korrektion: (Ralf Hütter från Kraftwerk använde termen "Electronic Body Music" i en radiointervju redan 1978, som ett sätt att peka på att deras musik var tänkt att upplevas av hela kroppen och inte bara hjärnan, till skillnad från den "traditionella" elektroniska musiken på den tiden)[1]

Electronic Body Music lägger stor vikt på maskinestetisk rytmik, varför body betraktas som dansmusik. Vanligen sammanfaller musikstilen mer eller mindre med electroindustri.

Exempel på musikgrupper

• à;GRUMH...
• A Split Second
• And One
• Bazooka Joe
• Bigod 20
• BK7
• Borghesia
• Cassandra Complex
• Cat Rapes Dog
• Click Click
• Clock DVA
• DAF
• Front 242
• Front Line Assembly
• Manufacture
• Militant Cheerleaders On The Move
• Mussolini Headkick
• Neon Judgement
• Nitzer Ebb
• Noise Unit
• Spetsnaz
• Parade Ground
• Poesie Noire
• Pouppée Fabrikk
• Psyclon Nine
• Stark
• Sturm Café
• Swamp Terrorists
• Velvet Acid Christ
• Vomito Negro
• The Weathermen

Se även

• Musikgrupper inom industrial
• Musikgrupper inom EBM
• industrial rock
• industrial metal.
• Musiker inom elektronisk musik

Externa länkar

• PIAS-Antler, en sändlista för banden på PIAS och Antler Records