Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Tryckfallssjuka, även kallat dykarsjuka eller dekompressionssjuka, är en form av barotrauma som orsakas av att gasbubblor bildas i kroppens vävnader på grund av för snabb dekompression. Tryckfallssjuka uppstår företrädesvis i nära samband med dykning men kan även inträffa i flygplan (som ej är under tryck) som flyger snabbt uppåt, hos gruvarbetare som arbetat under tryck eller hos dykare som flyger kort tid efter dykning.

Innehåll 1 Historia 2 Orsaker 3 Symptom 4 Förebyggande 5 Vård

Historia

De första dokumenterade fallen av tryckfallssjuka inträffade på 1840-talet då en gruvingenjör noterade att kolgruvearbetare blev sjuka när de arbetade i en tryckutsatt gruva.

Den excentriske skotske fysikern John Scott Haldane studerade gaser och deras effekt på människan och han formulerade 1908 en modell av människokroppens upptagning av gas vid tryckökning. Haldane gjorde antagandet att det som hade betydelse för tryckfallssjuka var så kallade inerta gaser (d v s en gas som inte reagerar kemiskt med sin omgivning, exempelvis kvävgas). Haldanes arbete ledde till rekommendationer för dekompression vid uppstigning efter djupa dyk vilka användes av Royal Navy.

Orsaker

Tryckfallssjuka kan uppkomma efter snabb uppstigning i samband med dykning och beror på en alltför hastig minskning av det tryck som omger kroppen. Normal uppstigning efter att ha överskridit gränserna för tid och djup enligt dykningens exponeringstabell kan också orsaka tryckfallssjuka.

Gaser finns alltid lösta i kroppens vätskor och vävnader. När människan befinner sig under tryck löses kvävgas i vävnader och när det kväve som lagrats i en dykares kropp under dykning frisätts alltför snabbt kan bubblor bildas (man kan jämföra med när man öppnar en champagneflaska, då den snabba tryckförändringen gör att bubblor bildas i flaskan).

När trycket sänks då en dykare gör en uppstigning ska kvävgasen vädras ur vävnaderna men om trycksänkningen går för fort kommer gasen alltså att frigöra sig och i värsta fall övergå i fri form och gasbubblor kan bildas i kroppens vävnader. Minskar man efter ett långvarigt dyk hastigt det yttre absoluta trycket till mindre än hälften uppkommer ofta påvisbara gasblåsor i kroppen vilka ger upphov till symtom på tryckfallssjuka.

Symptom

Tryckfallssjuka kan uppträda upp till tolv timmar efter att ett dyk har avslutats men symptomen uppträder oftast inom 1 timme efter ett dyk. Symptomen kan vara mer eller mindre allvarliga.

Gasbubblor kan uppstå på många ställen i kroppen och kan framkalla olika reaktioner på intilliggande vävnader, leder, nerver och blodkärl.

Bubblorna kan finnas i de yttersta kapillärerna i huden och orsaka klåda eller 'myrkrypningar', något som brukar kallas 'dykarloppor'. Detta är de lindrigaste symptomen vilka inte alltid kräver rekompressionsbehandling (men de kan vara förstadier till mer allvarliga symptom).

Man kan också få en brännande känsla i huden eller färgförändringar som små röda eller blå fläckar eller marmoreringar på större delar av kroppen.

I svårare fall är det i kroppens stora leder som symtomen uppstår: värk i knä, armbågar och axlar (kallas av dykare för bends) kan vara symptom på tryckfallsjuka. Smärtorna kan först vara lindriga och kan försvinna, men i allvarliga fall tilltar de för att till slut bli outhärdliga om inte behandlig sätts in.

Allvarliga symtom är yrsel, förlust av sinnesförnimmelser (hörsel, syn, lukt, smak och känsel), förlamning i ben eller armar, andnöd med smärtor i bröstet. Om gasbubblorna har uppstått i viktiga områden, är tillräckligt stora eller många, kan de leda till medvetslöshet och i värsta fall döden.

Förebyggande

Man anses kunna undvika bubbelbildning och därmed tryckfallssjuka genom att, efter ett långt dyk djupare än 10 meter, långsamt förändra trycket, dekompressionen, så långsamt att övermättnaden av kväve i någon vävnad inte når kritiska värden. Det finns dock en en risk att en dykare kan få symptom på dykarsjukan även om man hållit sig inom gränserna. Detta kan bero på hälsa, utmattning, nerkylning och andra omständigheter.

Att undvika vätskebrist, att undvika alkoholförtäring i samband med dykning, att endast dyka om man känner sig frisk, en allmänt god fysisk kondition, att undvika fridykning i samband med tub-dykning anses kunna minska riskerna för tryckfallssjuka.

Vård

De lindrigare symptomen kan gå över relativt snabbt och ger i allmänhet inga men. Trots detta bör en dykare som drabbats av lätta symtom ges syrgas och övervakas då det finns en risk att andra symptom uppkommer.

Det är troligt att flera dykare än man tidigare trott drabbas av lindriga symptom. En visst inslag av förnekelse kan förekomma, d v s att man förklarar bort symptomen med andra orsaker och fortsätter dyka om de inte förvärras.

Vid allvarliga fall placeras den skadade i en tryckkammare med högt tryck (30 till 50 meter) vilket sedan långsamt lättar. Behandlingen kan ta mycket lång tid. Man kan också trycksätta till 15-18 meter och behandla med 100% syrgas. Detta ger en snabb utvädring av kväve och en effektiv syresättning av kroppen.