Från Rilpedia

17:e balladen är en visa av Evert Taube, som ingick i den första upplagan av hans första vissamling Den Gyldene Fredens ballader men lyftes bort till de kommande för att inte såra vännen Sven Salén. Sången har lyfts fram av kanske främst Cornelis Vreeswijk som brukade sjunga den. Missuppfattningen att det också är han som skrivit den är inte helt ovanlig.

Den mycket bitska texten skildrar hur jaget i visan, poeten, sjunger för en oförstående omgivning fast han är medveten om att de baktalar honom. Inspirationen till sången har därför troligen uppstått ur indignation, men visan konkluderar med perspektivet om den poetiska dimensionens överlägsenhet.

Se även

• 18:e Balladen, en fristående fortsättning av Lars Winnerbäck