Från Rilpedia

Commentarii de Bello Gallico (latin för Kommentarer om de Galliska Krigen eller ibland Om kriget i Gallien) är namnet på de sju böcker som den romerske krigsherren Julius Caesar författade om sin verksamhet under gallerkriget år 58 f.Kr. till 52 f.Kr..

Bakgrund

År 59 f.Kr. blev Julius Caesar konsul och ingick i det första triumviratet tillsammans med Pompejus och Crassus. Efter att konsulen över Gallien plötsligt dött, lyckades Caesar genom en propagandakampanj bli ståthållare och befälhavare över tre legioner för de romerska provinserna Gallia Cisalpina och Illyrien. 58 f.Kr. inledde han invasionen av det galliska kärnlandet för att motverka oroligheterna som där uppstått. Konsuluppdraget skulle vara i fem år, men blev ytterligare förlängt. Under åtta års tid kämpade han och hans trupper i Gallien och invaderade även Britannien.

Om verket

Ordet commentarii, som betyder närmast "minnesanteckningar" eller "redogörelse", i titeln ska uppfattas som att Caesar inte hade några ambitioner som historieskrivare, utan verket är främst skrivet för att utgöra ett underlag till en framtida litterär bearbetning. Språket i böckerna är torrt, stramt och sakligt, Caesar beskriver genomgående sig själv i tredje person. Fortfarande i våra dagar delas verket ut som skolexempel för latinstudenter, verket är högt uppskattat för sitt stilistiskt rena språkbruk och detaljrikedom i texten.

Även om böckerna i sak uppehåller sig kring de militära detaljerna, ger han i den sjätte boken intressanta beskrivningar av folk och länder som dyker upp längs hans fälttåg, och då även skildringar av deras seder, religioner, stammar och karaktär, vilket är den grundläggande, i och för sig diskutabla, kunskapen om dessa folk vi över huvud taget har idag.

Externa länkar

• Engelsk översättning på "Romans-online"