De joniska naturfilosoferna
Från Rilpedia
De joniska naturfilosoferna är ett samlingsbegrepp för ett antal försokratiska tänkare verksamma i staden Miletos i Jonien, i nuvarande Turkiet. Av dessa är Thales, Anaximander, Anaximenes och Anaxagoras de mest kända. Begreppet naturfilosof kommer av dessa filosofers engagemang i metafysiska frågor och i sökandet efter arche, alltings upphov eller alltings urämne.
Den grekiska geografin gjorde det svårt för ett naturligt centrum att uppstå. Man fick isolation och fragmentering inom politiken och detta tillsammans med nykolonisation och kulturmöten skapade en skepticism. Man såg skillnader i andra samhällen återspeglas i deras egna och frågan om varför det är som det är dök upp. Detta gällde inte bara inom politiken utan också inom religionen. Man började kritiskt ifrågasätta det mesta och sekulariseringen ökade, lagar och moralbegrepp blir mer relativa.
Den kulturella blomstringen i Grekland börjar på 600-t f.Kr och på några århundraden har man lagt grunden för västerlandets utveckling av filosofi, vetenskap, konst och bildning. Det var detta arv som förvaltades och fördes vidare av romarna. Miletos var ett handelscentrum och en mångkulturell mötesplats, där östern mystik blandades med det dåtida västerlandet. De joniska naturfilosoferna var inte främst intresserade av tekniska detaljproblem utan ville finna generella principer bakom naturens processer. Hur världen har uppstått, hur saker och ting förändras, hur universum ser ut, och så vidare. Många ifrågasatte också Homeros idé om att kropp och själ är ett.